Somliga får en bättre start i livet än andra. Dagens jubilar Hans Larsson hade till exempel en pappa som var leksakshandlare, vilket ett vitrinskåp med gamla Märklintåg vittnar om.
– Ja, pojkrummet bestod av en bäddsoffa och resten av rummet upptogs av en tågbana. Det blev väl en del svinn där i affären. Nej, det får du inte skriva! säger han med ett skratt.
Han är infödd Uppsalabo och hans pappa hade Vålamagasinet.
– Ja, det finns en historia om det, säger Hans Larsson och berättar hur farfadern, bondson från Harbo, hade tänkt emigrera till Amerika och till och med köpt biljett. På vägen till Amerikabåten träffade han i Uppsala en gammal bekant som han berättade sina planer för. ”Men den här affären är ju till salu. Skall du inte pröva med det i stället?” sade kamraten och pekade på en affär på Vaksalagatan. Affären kostade ungefär lika mycket som Amerikabiljetten och Vålamagasinet blev farfaderns.
– Och där träffade han farmor, Alfrida. De sålde laggkärl, alla former av möbler. leksaker men framför allt Östervålastolar, därav namnet på affären, berättar Hans Larsson, som därefter övergår till att berätta om sin pappa, glömsk av att intervjun egentligen skall handla om honom själv.
– Pappa var den förste i släkten som studerade. Han läste in en fil mag i engelska och tyska och studerade också i Tyskland, där han såg den framväxande nazismen och blev en övertygad antinazist. Han och mamma gifte sig 1938 och hade väl från början tänkt åka till Tyskland på bröllopsresa men de åkte till Öland i stället!
Själv gick Hans Larsson i skolan i Uppsala, först på folkskoleseminariet, sedan olika skolor, tog realexamen på Brantingsskolan och studenten på Katedralskolan. Han gjorde värnplikt vid stabsbiträdesskolan, AUS, här i staden och behövde sedan alltså inte flytta för att plugga vidare.
– Jag började läsa juridik, för något skulle man ju läsa. Juridik var väl inte mitt stora intresse, men jag insåg att det kunde vara bra att ha läst, säger han.
1971 tog han sin jur kand, efter att ha ägnat en hel del tid åt annat, som Juvenalorden och Uplands nation, där han var tredje kurator.
– Jag hade medelmåttiga betyg, så jag kunde få tingsmeritering i Haparanda och som sörlänning tyckte jag det lät väldigt långt från Uppsala. Men då läste jag en annons om att ett vikariat som kansliskrivare blivit ledigt på tingsrätten. Jag fick det och blev så småningom ordinarie. Jag var ett slags felande länk mellan tingsnotarierna och kontorspersonalen och höll på med registreringar av bouppteckningar, berättar Hans Larsson.
Han fortsatte med boutredningar sedan han kommit till Upsala Sparbank som bankjurist och avdelningschef för just boutredningar. Han kom med i ett projekt som Sparbanksföreningen drev, där man skulle utarbeta en handbok för hur man upprättar bouppteckningar.
– Sedan blev jag 1978 anställd vid juridiska avdelningen på Svenska Sparbanksföreningen och ledde utbildning för sparbanksfolk från hela Sverige och lärde dem att sköta de här frågorna. Vi skrev två handböcker och dessutom en i rättskunskap för gymnasiet, Lagen i praktiken, och senare också en ren lärobok i bankjuridik, berättar Hans Larsson.
Så småningom, under finanskrisen, avvecklades stora delar av Sparbanksföreningens verksamhet och då öppnade han egen juridisk byrå i Uppsala och fortsatte där med samma specialisering på boutredningar. Han blev advokat 1998.
– Med åren fick jag en viss erfarenhet av att hantera folk i affekt, i sorg och i ren girighet. Arvskiften tar inte alltid fram de bästa sidorna hos människor. Där har man väl gjort en insats, kommenterar han.
Det gör han fortfarande, om än på deltid. Men han har andra projekt.
– En god vän och jag har under det senaste decenniet planerat att gjuta tennsoldater till slaget vid Narva, 7 000 figurer. Vi har redan gjort två, avslutar han.