Det forsar och brusar fortfarande vid den gamla kvarnen fastän den varit nedlagd sedan början av 70-talet. Här, i ett litet torp vid Ålands Kvarn som varit i familjens ägo i över 100 år, bor Carin Bolander sedan ett par år tillbaka. Hennes pappa är född på gården Österby på andra sidan stora vägen och hennes mamma kommer från Arlandatrakten. Torpet tillhörde Österby gård och togs över av Carins föräldrar på 70-talet.
Hon är född i Uppsala och bodde tills hon var två på Wallingatan i Luthagen. Familjen flyttade sedan till Västerås där hon växte upp.
I gymnasiet åkte hon på ett år till Nya Zeeland som utbytesstudent. Där bodde hon på en fårgård utanför Christchurch och stortrivdes.
– Det blev ett omvälvande år. När jag åkte var jag skoltrött och mitt i värsta tonårskrisen. Jag kom till en helt annan tillvaro och blev mycket gladare medan jag var där. Det hade varit intressant att se vem jag hade varit i dag om jag inte hade åkt dit.
Efter gymnasiet var hon inte inställd på att plugga vidare. Hon var fortfarande skoltrött men ville förändra världen. Det blev ett år på Röda korsets folkhögskola i Mariefred där hon läste Kommunikation och media i u-länder.
– Vi fick åka ner till Eritrea i två månader och samlade där in material till ett radioprogram om eritreanska kvinnor som hade varit med i kriget mot Etiopien. Det var en fantastisk upplevelse. Efter det tänkte jag att jag skulle vilja göra radiodokumentärer men det kändes mer realistiskt att satsa på något annat.
Carin har varit intresserad av djur ända sedan hon var liten. Familjen har alltid haft hund och katt och sedan hon var fyra år har hon hållit på med hästar.
Sommaren efter folkhögskolan jobbade hon på en hästgård utanför Norrtälje. Därefter läste hon in naturämnena på komvux och i en utbildningskatalog fick hon se att man kunde utbilda sig till husdjursagronom. Hon kände direkt att det kunde vara något för henne så det blev flytt till Uppsala och fyra och halvt års studier vid SLU på Ultuna.
Under utbildningen gjorde hon praktik på Jordbruksdepartementet. Där upptäckte hon att alla roliga arbetsuppgifter skickade man över till Jordbruksverket. När hon nästan var färdig med utbildningen fick hon jobb som naturbrukslärare i Gävle. Sedan blev ett vikariat ledigt på Jordbruksverket och där jobbar hon nu sedan i januari.
Huvudkontoret ligger i Jönköping så dit veckopendlar Carin. Hon är handläggare inom ekologisk produktion och jobbar även med djurskyddsfrågor på häst inom enheten för häst, fjäderfä och vilt. Det handlar bland annat mycket om dispensärenden och hon får ofta svara på frågor från lantbrukare.
– Jag har jobbat mycket praktiskt med djur. Nu jobbar jag på kontor och kan sakna att jobba nära djuren men jag tycker att det här är jättekul! Det ringer kanske en bonde och är förbannad över någon EU-regel som han eller hon inte förstår och tycker krånglar till allting. Och så kan man förklara vad den innebär och hur man kan göra och då kan jag höra hur lättad personen blir. Det är en sådan skön känsla att kunna hjälpa till på det viset.
Carin brinner för bra djurhållning och säger att det självklart är mycket bättre med ekologisk, småskalig köttproduktion.
– Importen av kött har ökat mer och mer och jag kan förstå att man kanske väljer det billigare, utländska köttet när man står där i livsmedelsbutiken, men om man verkligen inser vilka konsekvenser valet får så blir det kanske lättare att välja rätt. I Sverige har vi ju mycket hårdare djurskyddsregler vilket gör köttet dyrare. Det behövs mer konsumentupplysning och folk måste börja betala vad köttet eller mjölken är värd om svenska bönder ska ha någon framtid!
Nu fyller Carin Bolander trettio år och hon tycker att tiden går fort. Om framtiden säger hon att hon är rastlös och har flera olika funderingar kring vad hon kan tänka sig att göra.
– Kanske skulle man bli heltidsbonde. Men det är nog för mycket jobb med det. Det vore fint att ha några hästar och några får. Ibland tänker jag att jag skulle lära mig mer om osttillverkning och ha ett eget gårdsmejeri. Eller så skulle det kanske vara fint att flytta till Nya Zeeland några år. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med, som nu, men kanske lite mer praktiskt, så man får åka ut och klappa någon kossa då och då!