Arbetar för syns skull

Carl Peter Wickström säger sig ha svårt att låta bli att rimma. Han understryker att detta är en åkomma som bara drabbar honom på fritiden, när han skall skriva en visa eller ett tal, inte på arbetstid. Och det är klart, skulle han ha svårt att tala med sina patienter utan att rimma vore det ett avsevärt handikapp.

Men han har fler intressen. Han har sedan barnsben varit road av att rita, måla och snickra. Musik har i olika former följt honom genom livet, från skolåren i Karlstad till någorlunda mogen ålder i Uppsala.
- I Karlstad spelade jag oboe och kom faktiskt så långt som till orkesterföreningen. Visserligen bara som andreoboist, men ändå, säger han.

Mycket mer har han inte att förtälja om skolåren i Karlstad.
- Att jag skulle bli läkare var jag nog klar över ganska tidigt. Det var nog det som låg bakom att jag valde att gå reallinjens biologiska gren på gymnasiet, säger Carl Peter Wickström.
Så han kom till Uppsala direkt efter studenten 1968. Så mycket att säga om medicinstudierna har han dock inte heller.
- Det rullade på. Men man insåg snabbt att det var en rätt hög arbetstakt, säger han och tillägger att det var den kliniska undervisningen som var bäst.
- Det är ju det kliniska som är kul. Att få träffa patienterna är ju det som jag tyckte var mest givande. Och så fick man en bra inblick i de olika disciplinerna. Det är ju en förutsättning för att man sedan skulle kunna välja specialitet.

Men när han kommer in på Allmänna Sången blir han mer talför.
- Det är Allmänna Sången som har betytt alltihop. Till att börja med så var det där jag träffade Margareta, och det är inte det sämsta, säger Carl Peter Wickström.
Från Allmänna Sången kom han i kontakt med Juvenalorden och det är personer han träffade där som än i dag utgör huvudparten av hans umgänge.
- För läkare får man ju nog av på jobbet, säger han och försöker avkräva mig ett löfte att inte citera.

Han kommer därefter med den överraskande slutsatsen om Allmänna Sångens betydelse för hans vidare tillvaro:
- Så det är därför jag inte har något flygcertifikat i dag!
Han förklarar detta med att han 1971 hade blivit tillfrågad av en kurskamrat om han inte ville lära sig flyga. "Jo", hade det korta svaret blivit och han hade börjat övningsflyga ute på Sundbro med sin kamrat när han blev kallad att provsjunga för Allmänna Sången en lördag.
- Och sedan blev det inte någon tid för att flyga, konstaterar han, inte alltför sorgset.

Han blev färdig ögonspecialist 1979 och fick en överläkartjänst på Samariterhemmet.
Parallellt med den tjänsten hade han en dag i veckan en tjänst på Akademiska sjukhuset där han hade hand om diabetesögonsjukvården i länet. Den tjänsten byggdes sedan ut till en heltidstjänst 1986. Och då var han tillbaka på Akademiska sjukhuset igen, tills han öppnade Ögontröst 1989. Där ägnar han mycket tid åt diabetesögonsjukvård och grön starr.
- Det är de stora bitarna. Sedan arbetar jag mycket med dyslexi. Inte så att det är någon ögonsjukdom, men om man som dyslektiker dessutom har ögonproblem, då blir det ännu mycket svårare.

Han säger att människor inte drabbas av fler ögonsjukdomar i dag än förr. Däremot ställs krav på att nutidsmänniskan ska kunna läsa på internet och skicka e-post upp i hög ålder, vilket kräver god syn.
Men livet är inte bara arbete.
- Nej, Margareta och jag har nog kostat på oss att ta ledigt, att inse att livet inte bara får vara arbete. Man skall ju leva också.

Ett sätt att njuta av livet är enligt dr Wickström att snickra, vilket han med stor iver gör och har gjort ute på familjens sommarställe i Runhällen i Heby kommun.
- Där har vi och pojkarna och deras kompisar byggt om ett gammalt hus från grunden.

Det har de gjort sedan huset köptes 2003, och det börjar bli färdigt nu, så att de kan njuta av det.
- Det första vi gör när vi kommer ut dit, det är att ta av klockan. Det är en underbar frihetskänsla!, säger han just som jag upptäckt att vi suttit och pratat alldeles för länge.

Arbetar för syns skull

Arbetet som ögonläkare saxar Carl Peter Wickström med att skriva snapsvisor, sjunga och vara i familjens sommarhus. Nu fyller han 60 år.