Sommaren har han ägnat åt kärleksfull renovering med gammal byggnadsvårdsteknik av lantstället Smass i Stora Tuna med hustrun (som är lika engagerad i arbetet).
– Det ligger vid Långsjön och ägdes enligt sägnen av Gustav Vasa. När man håller på med byggnadsvård får man inte ha bråttom, säger Tomas som uppskattar att se omedelbara resultat av sina ansträngningar, till skillnad från den dagliga verksamheten med fredsprocessen i Mellanöstern.
Han växte upp i Bärby hage, och har gedigen folkrörelsebakgrund. I hela sitt liv har han varit engagerad i politiken, kyrkan och musiken. Sin barndoms somrar tillbringade han i Töre i Norrbotten, där hans mamma växte upp.
– Jag har fortfarande mitt hjärta i Norrbotten, säger Tomas och berättar om hur han och alla kusinerna, åt massor av hjortron och åkerbär, badade och byggde kojor i skogen. Han engagerade sig tidigt inom friidrotten, i UIF, och vaknade också politiskt i unga år, och blev medlem i SSU.
Som 14-åring hoppade han över skolluncher i sympati med hungerstrejkande palestinier i Missionskyrkan. Under gymnasietiden kom han i kontakt med befrielseteologin.
– Politiken saknade djup och kyrkan saknade tillräckligt med politik. Befrielseteologin kombinerade religion och politik på ett sätt som gjorde att jag fick ihop mina världar, säger Tomas som är konsensusinriktad och ofta återkommer till den brasilianske befrielseteologen Frei Betto som anser att fredliga konflikter inte behöver vara av ondo: ”Om det inte finns allvarliga konflikter i en organisation är den antingen irrelevant eller toppstyrd”.
Han började utbilda sig till lärare i Uppsala, men reste som 20-åring till Centralamerika som journalist på en amerikanskägd tidskrift, och för Diakonia. Där mötte han befrielseteologin i praktiken. Tillbaka i stan fortsatte han utbildningen, en fil mag med inriktning på statskunskap. Tomas jobbade som lärare på Alnäs med tidigt socialt störda barn innan det internationella engagemanget blev yrkesmässigt.
1999 handplockades han till UD som ansvarig för frågor om det civila samhället, demokrati och mänskliga rättigheter.
– Jag har en långvarig ”crush” på civilsamhället och blir lycklig av människor som skapar mening, sammanhang, och som vill göra världen till ett bättre ställe. Jag tror på folk som agerar tillsammans för gemensamma intressen. Samhället ska och bör bygga på det!
Tomas har bott och arbetat i fem år i Centralamerika, i Karibien, senast två år på Haiti för att arbeta med mänskliga rättigheter och politisk dialog. Haiti kommer alltid att vara ”Landet där hans granne åt upp hans katt – och sedan skröt om saken.” (Se bildtexten!)
De senaste åren har Tomas varit ämnesråd på UD med fokus på Palestina och fredsprocessen i Mellanöstern.
– Det är en fantastiskt spännande tid och mycket stimulerande för en UD-tjänsteman när så mycket har hänt på bara ett halvår: erkännandet av Palestina, beslutet om biståndsstrategin, öppnandet av Palestinas ambassad i Stockholm och president Abbas Sverigebesök.
Tomas har nästan alltid sjungit och spelat i någon musik och vokalgrupp eller kör. Den musikaliska banan började i skiffelpunkbandet Los Babianos, och han fostrades i Musikskolans kammarkör under Robert Sund. I latinogruppen Ambra spelade han kontrabas, sjöng i Pigor och Drängar, var med och drog igång Vred Fred och arrangerade i 13 år Centralamerikaveckan i Missionskyrkan, med internationella gäster. I dag sjunger han i vokalgruppen Beyond Blue, tidigare Blå Congo, som har världspremiär på Kulturnatten. Hustrun Erika träffade han när båda jobbade på Lutherhjälpen, hon på infoavdelningen, han med bistånd.
– Margareta Ringström som basade där tyckte att avdelningarna skulle jobba närmare varandra. Och jag är ju lojal, så jag gifte mig med infoavdelningen.