För drygt 20 år sedan träffade hon genom en släkting Uppsalabon Henry Malmqvist som var på besök i Thailand. Tycke uppstod och hon följde med honom till Sverige. 1993 gifte de sig i Stadshuset i Uppsala.
Vi träffar henne hemma i Tunabackar. Hon har bett sin man sitta med under intervjun. Han förstår en del thailändska och är dessutom väl insatt i thailändska förhållanden och kan förtydliga och förklara när det behövs. Tur det, för samtalet kommer in på specialområden som Thailands geografi, mått- och myntsystem, förutsättningar för odling av ris och apelsiner, fastighetsköp, lagfarter och en hel del annat.
Hon bjuder oss att sitta ner vid kaffebordet som är dukat med vackert porslin och en kaka som doftar gudomligt. Thailändskt recept, gissar vi.
– Nej, köpt på kondis. Jobbar heltid, förklarar hon, och börjar sedan berätta om sitt liv i Thailand.
Hon växte upp i byn Fang, belägen 85 mil norr om Bangkok, cirka två mil fågelvägen från gränsen till Burma. Hennes familj var mycket fattig, trots att hennes pappa var en känd musiker. De försörjde sig som daglönare och ägde alltså inte marken de bebodde och odlade.
Som näst äldst av femton syskon och äldsta dottern i familjen fick hon redan som barn arbeta hårt. I sysslorna ingick, förutom att ta hand om syskonen, att plöja risfältet med vattenbuffel och hjälpa till i hushållet. Däremot fick hon inte gå i skola, trots att fyra års skolgång var obligatorisk.
– Jag blev aldrig registrerad när jag föddes eftersom mina föräldrar behövde mig hemma.
När myndigheterna kom på besök för att kontrollera om det fanns något oregistrerat barn i familjen sade hennes pappa åt henne att gömma sig på risfältet. Läsa och skriva lärde hon sig av sina syskon.
Tidigt förstod hon att nyckeln till ett självständigt liv var att äga mark. Som elvaåring skaffade hon sin första lagfart. Skulden till kvinnan som ägde marken betalade hon av med hårt arbete.
– Jag bestämde mig redan då för att när jag blev stor skulle jag äga mycket mark.
Så blev det också. Men vägen dit var lång. Hon giftes bort med en man som föräldrarna valt. De fick två barn men snart visade det sig att mannen hade allvarliga alkoholproblem.
Hon lämnade honom och arbetade dygnet runt för att försörja sig och barnen.
– På dagarna jobbade jag i en frisersalong hos en släkting i Bangkok och på nätterna sydde jag madrasser på en fabrik. Min son fick sitta på trappan utanför salongen och vänta medan jag arbetade. Det var svårt för oss. Jag sov bara några timmar varje natt.
Med jämna mellanrum fortsatte hon att köpa mark. Dessutom köpte hon en lastbil och startade ett företag som fraktade jord till de tomter som skulle bebyggas. Jorden togs från annan mark hon ägde.
Hon startade också en apelsinodling som idag omvandlats till risodling. För närvarande har hon lagfart på tio tomter, äger två stora hus och tre mindre, har fyra familjer anställda samt fem till sex daglönare.
I ett fotoalbum finns bilder av ett pampigt hus som hon låtit bygga i staden Chonburi, belägen mellan Pattaya och Bangkok, ungefär tio minuters bilresa från havet.
Planen är att hon och hennes man ska bo där under vinterhalvåret när hon gått i pension. I dag bor hennes son med familj i huset.
– Men vi kommer inte att lämna Uppsala helt och hållet för vi trivs jättebra här också.