Under sommaren har hon umgåtts flitigt med barnbarnen på sju och nio år, först här i Uppsala, och sedan i Finland.
– Och sedan hyrde vi ett stort hus vid Österlen där hela familjen samlades.
Elisabeth är född i Ånge i Medelpad.
– Jag har fortfarande känningar däruppe och hälsar gärna på gamla klasskamrater, säger Elisabeth som överhuvudtaget är en vänfast person. Sin äldsta väninna kom hon i nära kontakt med redan när de båda var nyfödda:
– Det var brist på kuvöser på BB i Sundsvall, så vi fick ligga i samma.
Till Uppsala kom hon 1961 för att utbilda sig till språklärare.
– Att vara lärare ligger lite i släkten. Både morfar, mamma och mina morbröder var lärare.
Här träffade hon maken Björn, tog en fil mag i engelska, franska och ryska, samt rundade av med lärarexamen.
– Det var lätt att få jobb då, med en annan marknad och helt andra fördelar. Mycket har hänt i skolans värld sedan jag började jobba, säger Elisabeth som började sin lärargärning 1967. Hon jobbade i Gävle och Solna, men när familjen fått första barnet började hon vikariera i olika Uppsalaskolor. 1970 byggde de eget hus i Gamla Uppsala. Många andra par med barn i samma ålder flyttade in i de nya husen på gatan.
– Jag har så många glada minnen från pionjäråren, säger Elisabeth och berättar om gemenskap, sammanhållning och trevliga gatufester med dukade långbord.
1977 sökte Elisabeth till Ärentunaskolan i Storvreta. Med glädje minns hon det gäng som byggde upp skolan.
– Å, det var en så trivsam skola! För en tid sedan blev jag bjuden till en klassträff bestående av elever i mina första klasser på högstadiet i Ärentunaskolan, säger Elisabeth som stannade i Ärentunaskolan till pensioneringen.
Musiken har följt henne livet igenom. Hon började spela piano som sex-åring med mamma som lärare. Senare tog en faster i Sundsvall över.
– Jag åkte de tio milen till henne en gång i veckan för att få lektioner.
När hon sedan kom till Uppsala spelade hon först för Sven Alin och senare Susan Yondt. Pianoläraren Sven Laurin kom att bli en viktig person:
– Vi utvecklade en stark vänskap som byggde på ett utbyte av musikaliska erfarenheter, och vi brukade ringa och tipsa varandra om ny musik och spännande kompositörer.
Elisabeth var tidigare körsångare i Vindhemskören och Gamla Uppsala motettkör. I dag sätter hon sig gärna vid sin vackra flygel för att spela kammarmusik med vänner.
– Jag spelar mest för hemmabruk, men har ordnat soppkonserter och egna konserter för vänner, säger Elisabeth som ofta går på konserter, mest klassiskt, men hon uppskattar även jazz.
I dag är hennes stora engagemang Senioruniversitetet, där hon jobbar ideellt på kansliet och arrangerar resor – långa och korta utflykter inom och utom Sverige samt konsert- och musiebesök.
Allt började med att hon deltog i en operaresa till Oslo för fem år sedan.
– Eftersom jag läst musikvetenskap och alltid varit nyfiken på nya kompositörer ville jag dela med mig av mitt vetande. Så jag föreläste i Senioruniversitetets serie Min musik och blev indragen i arbetet. Att jobba i resegruppen är mycket trevligt!