Anita Urell, vår arbetskamrat från Celsiusskolan finns inte kvar bland oss längre. Anita, född Jarild, bodde som barn i Gimo och senare i Uppsala där hon kom att utbilda sig till gymnasielärare. Från 1980 och fram till pensioneringen 2003 arbetade hon på Celsiusskolan i Uppsala.
Hon var en suverän lärare, kunnig, intresserad av sina elever där hon mötte dem och både ingav och fick deras förtroende.
Bland oss arbetskamrater var hon stöttande och inspirerande i det vardagliga arbetet. Hennes goda omdöme gjorde att också många vuxna fick hjälp och stöd genom hennes omtanke. Hennes verksamhet på Celsiusskolan avslutades med några år som studierektor när hon byggde upp IVKK, senare IVIK (nyanlända elever i gymnasieåldern). Hennes kompetens på olika områden kom verkligen till sin rätt där, att organisera, att inspirera, att lyssna och ta vara på den mångkulturella blandning av elever och lärare som hon mötte.
Några år efter pensioneringen flyttade hon från Ekhamn i Vassunda till sin barndoms trakter nära Stadsskogen. Hennes känsla för naturen hade väckts tidigt av pappa Henry ute på Gångartorp på Söderön och hon uppskattade och lät sig inspireras av den natur som Stadsskogen erbjöd.
Anita var en otroligt fin vän. Trots många år av sjukdom bibehöll hon sitt goda humör och fortsatte att vara utåtriktad och intresserad av sin omgivning. Hon hade som få en förmåga att verkligen lyssna och hade en stor omtanke om sin nästa. Det var berikande att vara tillsammans med Anita, samtalen pendlade mellan djupaste allvar och det mest lättsamma tema. Det fanns aldrig några baktankar eller biavsikter i det hon sade eller gjorde. Vi kan helt och hållet instämma i det hennes döttrar sade vid minnesstunden: Anita var en alltigenom god människa. Vi saknar henne oerhört!