Anita bodde som barn på Gimo bruk. Den fantastiska bruksmiljön gav oss syskon möjlighet att utveckla kreativitet, lekfullhet och upptäckarlust, vilket våra föräldrar uppmuntrade.Dessa egenskaper följde Anita hela livet. Hon var barnens och barnbarnens bästa kamrat, alltid med nya förslag till lek och äventyr. Kreativiteten gav henne förutsättningar att bli en duktig pedagog, som kunde locka fram allas vilja att lära.Familjen flyttade till Uppsala. Där tog Anita studenten på latinlinjens klassiska gren och lade grunden till sin humanistiska livssyn och yrkesgärning.
Efter flytten till Uppsala tillbringade familjen sommarlov och helger på torpet i Roslagen. Där trivdes Anita med närheten till naturen, som blev en viktig del av hennes fritid. När hon med framlidne maken Per Urell bosatte sig på Ekhamns gård utvidgades naturintresset med egna odlingar.Anita och Per gjorde många gemensamma resor och delade intresset för konst och litteratur.
Anita valde tidigt lärarbanan och tog en fil mag. med historia och samhällskunskap vid Uppsala Universitet. Stor del av sin lärarbanan ägnade hon åt elever, som av olika anledningar behövde särskilt stöd. Anita älskade sitt arbete och var engagerad i varje elev, alltid med ambitionen att ge alla förutsättningar att lära och utvecklas. Som studierektor arbetade hon aktivt för att skapa en fungerande mångkulturell skolmiljö där alla, elever och lärare, skulle känna sig hemma och delaktiga.När Anita fick besked om sin svåra sjukdom visade hon en otrolig förmåga att leva i nuet och att uppskatta varje dag. Anita lyckades göra de sista åren till bra år för sig och sina anhöriga med sin generositet, förmåga att lyssna och aktivt delta i sina barns och barnbarns liv. Var dag finns saknaden av Anita.