Intervjun får klämmas in på kvällstid. Soraya Post har ett fullspäckat schema så här i andra halvlek av mandatperioden i Europaparlamentet. Det är möten, resor och rapporter att ta ställning till. Eftersom mänskliga rättigheter är Soraya Posts område blir hon ofta tillfrågad av sina parlamentskollegor när sådana frågor kommer upp på bordet. Frågor som engagerar henne är allt från våld mot kvinnor – "en av världens viktigaste frågor" – till HBTQ-frågor och antiziganism.
Hon är en "doer" och en eldsjäl och är van att få saker gjorda. Hon lyckades ta sig fram som entreprenör samtidigt som hon gifte sig ung och fick fyra barn. Senare har hon startat Sveriges första folkhögskola för romer, European roma and travellers forum och den romska kvinnoorganisationen International Roma women’s network. Hon har snart 30 års erfarenhet av att driva sina hjärtefrågor på internationell nivå, först som lobbyist, nu som politiker.
– Jag älskar det! Men jag är fortfarande på något sätt lobbyist, det ingår i mitt politiska uppdrag att få andra parlamentariker att stödja mina frågor. Men nu gör jag det på lika villkor, jag är en kollega, vi är i jämlik position. Jag behöver inte boka en tid för att komma in i parlamentet och är inte beroende av någons goda vilja eller godtycklighet.
Hennes bakgrund skiljer sig från många makthavares. Inte bara som kvinna utan också som uppväxt i en romsk familj med allt vad det har inneburit av utanförskap. Hennes mamma tvingades i sjunde månaden till en abort och påföljande sterilisering, för att få behålla Soraya och hennes bror. Soraya själv fick genomgå en sinnesundersökning för att få börja i skolan. För bara några år sedan visade sig hon vara en av de kartlagda i polisens olagliga romregister.
Men uppväxten var också kärleksfull, och Soraya Post fick mycket utrymme och bekräftelse. Modern ville att hon skulle växa upp till en självständig kvinna. Pappan var omåttligt stolt över sin dotter, som fick bra betyg i skolan och visade sådan talang för att argumentera och diskutera.
– Han trodde att jag skulle bli advokat. De fick mig att känna att ingenting är omöjligt och att jag duger som jag är.
Kärleken i uppväxten har hjälpt henne att inte bli bitter. Erfarenheterna av diskriminering kan också ses som en kompetens som många makthavare saknar, näring åt drivkraften att kämpa för människors rättigheter. Hon håller ett högt tempo och ser ingen anledning att sakta ned. Blir hon omvald för nästa mandatperiod i Europaparlamentet ställer hon gärna upp.
Vad har du för intressen utanför politiken?
– Träffar människor som står mig nära. Jag tycker om att laga mat och samla familjen till måltider.
– Så gillar jag att gå på demonstrationer! Jag älskar att se människor som brinner av engagemang. Det ger mig energi att se att människor enas och står upp mot något. (TT)