Heléne har alltid varit omgiven av djur, det var nymfparakiter och kaniner, farmors pudel, och katter. Så småningom kom hon dock att ägna sig mest åt betydligt större djur – hästar. Hon och hennes man Håkan flyttade från Västerhaninge till Almunge strax före millennieskiftet, 1999. Håkan höll på med travhästar på fritiden, och hans kusin Göran Lång, känd i travkretsar, höll till på Seglinge i Almunge, en herrgård med fina travbanor och nära till Solvalla. Kusinen gav tips om en hästgård till salu i Almunge, och paret Lång flyttade.
De hade fem hästar med sig dit. Båda fortsatte arbeta på annat håll också, Håkan i Kista, och Heléne jobbade nätter på ett boende i Gottsunda.
– När jag kom hem på morgonen tränade jag hästarna. Det blir en livsstil, och det är otroliga djur. Farten!
De blå glittrar under den blonda kalufsen, och det går inte att ta miste på glädjen. Hon är en liten och nätt kvinna, Heléne, men troligen hade hon kunnat jobba med elefanter också.
Hon arbetade fem år i Uppsala, sedan blev hon administratör på Lillsjögården i Almunge. Egentligen sökte hon hemtjänstarbete, men chefen såg att hon hade utbildning för kontorsjobb och frågade om hon kunde tänka sig något sådant i stället. Och det kunde hon.
På hästgården hade de fullt upp:
– Vi tränade väldigt mycket mängdträning, hästarna startade som tre-åringar. Hästarnas hjärtan och lungor får jobba sig starka. Senare tränar man fart, med intervaller. Vi var amatörtränare inom travet, men tränade bara egna hästar.
Gick det bra för hästarna?
– Ja, ibland. Åh, när Beaulieu sur mere vann på Solvalla! Det var en otrolig känsla, då skrek jag! Det var i oktober 2007.
De sålde hästgården 2013 och flyttade till Sunnersta. Nu trivs Heléne Lång som fisken i vattnet på Uppsävjaskolan, där hon bland annat bollar med löner, ledigheter, åtta olika system för bland annat fakturor, skolplacering, personal – alla med för utomstående ogenomträngliga namn som ”Hypergene” och ”Agresso”.
Men nu är det skollov för lärare och elever, och till hösten flyttar man tillbaka till den nyrenoverade Uppsävjaskolan, efter att ha varit utlokaliserade till Stordammen ett tag.
Långs åker till sitt nyinköpta hus i Nerja i södra Spanien.
– Det är otroligt vackert där! Det är en lugn, pittoresk ort.
Med på resan kommer de djur som nu är Helénes gullklimpar: Kathleen och Juliet, sibiriska katter. Det finns en katt till i familjen, men på planet till Spanien får de bara ta med var sitt djur, i särskilda kabinväskor som går in under sätet.
Hon tycker att raskatter har ett lite annorlunda kynne än bondkatterna.
– De sibiriska katterna har lite mer av hund över sig, de följer en gärna och tyr sig till en.
Hemmet i Sunnersta är anpassat för de lurviga varelserna, med lekplatser och viloställen högt som lågt i huset, en trädgård, trappor och altandäck att sträcka ut sig på.
– De har varit med på kattutställningar, Kathleen blev champion ett år!
Men Heléne ska inte skaffa fler. Båda sibirierna är kastrerade, hon vill inte att de får ungar för hon kan inte skiljas från dem, och så skulle huset bli fullt av katter.
Hur kommer det sig att du fäster dig så mycket vid djuren?
– Jaaaa. Är det att man vill ta hand om dem? Till och med katter är beroende av en. Hästarna var det ju definitivt. Man måste ju planera en del när man har djur, men det går ju alltid på något vis!