– I varenda sak jag gör tänker jag på det. Ibland vore faktiskt livet lite enklare om jag inte tänkte på det hela tiden, säger Joanna Meier.
Det hon inte kan låta bli att tänka på och som alltid har varit viktigt för henne är genusperspektivet, jämställdhet, normativitet och vikten av att få möjlighet och uppmuntran att vara som man vill. Hon växte upp i ett kollektiv, var en pojkflicka som liten och har alltid sett jämställda förhållanden i sin närmaste omgivning.
– Jag tycker att det är så himla viktigt att man tidigt förstår att man inte ska behöva begränsa sig!
Arbetet med barn har funnits där hela tiden, från första praoplatsen och framåt: förskola, kollo och så vidare. Joanna pluggade pedagogik och sociologi, intresserad av allt som rör samspelet mellan människor.
– Alla runt omkring mig jobbade med barn. Jag tänkte först att jag skulle jobba inom förskolan men i ett försök att bryta mig loss valde jag att utbilda mig till studie- och yrkesvägledare. När jag så kom ut och började pröva på jobbet som syv tyckte jag att det handlade alldeles för mycket om administration och för lite om människor så då började jag tänka på förskolan igen. Med alla mina kontakter var det lätt att få vikariat och nu känner jag att det är här jag hör hemma, det är mitt kall.
Joanna utbildar sig nu till förskollärare på distans samtidigt som hon är hemma med Lou, sju månader. Förskollärarutbildningen har gjort att hon har insett hur utmanande det kan vara att arbeta med riktigt små barn, tidigare har hon mest jobbat med 5–6-åringar.
– Även Junos förskola, Da Vinci, har fått mig att inse det. När Juno började där som ettåring 2010 var alla barn i hennes ålder eftersom förskolan var nyöppnad, och jag är verkligen imponerad av deras arbete med de här små barnen. Det viktigaste i förskolan tycker jag är att man har kul tillsammans, både barn och vuxna, och att man bygger upp en miljö som kan fånga upp det som barnen vill göra. Att det får finnas mycket känslor och att man visar på att man får vara som man är.
Något som förvånar många i Joannas omgivning och som hon kan få en del kommentarer om är hennes fascination av kungahuset. Det började på somrarna när hon var riktigt liten och bodde hos sin farmor Irma på Gräsö.
– Hon var en sån häftig person, så fin! När jag och min kusin Lasse var där tragglade jag mig igenom Svensk Damtidning från pärm till pärm, det var så jag lärde mig läsa. Sen dess är jag fascinerad av kungahus, inte bara det svenska. Rent ideologiskt och som företeelse i vårt samhälle kan jag ju tycka att det borde avskaffas. Samtidigt tycker jag att det är jätteroligt som fenomen!
Joanna tittar på Året med kungafamiljen och samlar på tidskrifter och böcker som hon hittar på loppis. I vår kommer hennes smycketillverkning – ett annat stort intresse – att ha kungligheter som fokus.
– Jag tycker väldigt mycket om att fylla år! Det blir fest i dagarna tre. Först middag med klanen, dagen efter förhoppningsvis fredagsdrink hos vänner och sen knytkalas på lördagen. Gästerna har fått i uppdrag att ta med en maträtt som de vet att jag gillar. Har jag otur tar alla med sig chips!