När vi ringer upp för att boka en intervju med dagens jubilar och ber om portkoden svarar han med ett av vår historias stora fältslag. Slutsiffrorna minns vi diffust från historielektionerna i skolan. Men hur var det nu med århundradet?
Det finns porttelefon tillägger Lars Linder, som snabbt inser att den historiska allmänbildningen inte är på topp hos den uppringande reportern. Dessutom uppger han för säkerhets skull det korrekta årtalet.
Det är inte första gången vi ses. För tio år sedan besökte vi honom i samma ärende inför 80-årsdagen. Då träffades vi på hans sommarställe, beläget vid en vacker Mälarvik några mil söder om Uppsala.
Den här gången ses vi i hans bostad på Luthagen. Precis som för tio år sedan är det en alldeles lagom solbränd man i ljusblå jerseytröja vi möter. Den här gången klädd i slacks och inneskor i stället för shorts och sandaler. Han har kommit in till stan enbart för att träffa oss och tänker åka tillbaka ut till landet så fort intervjun är över. Vädret är fullkomligt underbart så vi förstår honom mer än väl.
Lars Linder är en välkänd profil i Uppsala. Sannolikt har ingen betytt så mycket för den äldre generationens hälsa och välbefinnande som han. Som chef för Kungsgärdets sjukhus, som lades ner 1988, drev han en verksamhet som blev något av en förebild för geriatrik och långtidsvård, inte bara i Sverige. Utländska delegationer som hört talas om Kungsgärdets vårdfilosofi kom ofta på besök.
– Att jag presenterade Kungsgärdets sjukhus som ”The Royal Field Hospital” när jag mötte utländska kolleger bidrog möjligen till sjukhusets goda rykte utomlands.
(Inom parentes kan vi berätta att det var Lars Linder själv som kom på namnet Kungsgärdets sjukhus i och med att dåvarande Centralepidemisjukhuset skulle avvecklas.)
Men det var som sagt Kungsgärdets vårdfilosofi som gjorde störst intryck.
– Aktivitet och rehabilitering var viktiga begrepp. Detta i kombination med en god kroppslig och mental omvårdnad i en stimulerande miljö. Med andra ord att patienternas välbefinnande alltid stod i centrum. Tyvärr offrades Kungsgärdets sjukhus så småningom för att Samariterhemmet skulle överleva.
Om man skulle tvingas att välja ett enda ord för att beskriva dagens jubilar skulle det bli ”aktiv”. Detta trots att han nu uppnår den aktningsvärda åldern 90 år. För många är han antagligen fortfarande lika känd som långfärdsskridskoåkare och friluftsmänniska som doktor.
Han berättar en anekdot:
– Efter en timslång föreläsning om äldrevård inför ett fullsatt auditorium lämnade arrangören som avslutning frågan fri med orden ”Är det någon som vill fråga åldersexperten om något?”. Först tystnad. Men så kom det bortifrån ett hörn: ”Hur är det med isarna?”
På grund av vissa problem med ett så kallat postpoliosyndrom efter att han i tjugoårsåldern drabbades av polio har han sedan några år lagt skridskorna på hyllan. Men han ror fortfarande på sjön och lägger nät och tar vara på möjligheter att röra på sig. Både han och hustrun Birgitta deltar sedan 24 år tillbaka två gånger varje vecka i pensionärsgymnastik.
(Inom ännu en parentes kan vi berätta att det var jubilaren som genomdrev att det INTE skulle krävas friskintyg för att delta i pensionärsgymnastik. Att han lyckades förhindra ett sådant krav är han fortfarande stolt över. Bland annat därför att det skulle ha hindrat många äldre från både välbehövlig och nyttig aktivitet.)
Vardagsmotion är ett honnörsord för Lars Linder. Det tar sig bland annat uttryck i att han fortfarande cyklar på den treväxlade herrcykel han fick i present av sin sjukhuspersonal på sextioårsdagen.
– Men nästa cykel blir nog en med lågt insteg.
Hur tänker doktor Linder när det gäller sitt eget – och andras – åldrande?
– Med åldern får vi alla en del krämpor och skavanker av olika slag. Hemligheten är nog inte i första hand att bli av med dem utan att lära sig att leva med dem så gott det nu går med hjälp av bland annat de tekniska hjälpmedel som finns i dag.
Födelsedagen kommer han att finnas på plats hemma i bostaden, men först väntar kalas tillsammans med storfamiljen.