– Jag har inspirerats till mönstret av schablontryckta tapeter på gamla hälsingegårdar, de gårdar som hamnade på Unescos världsarvslista 2012, berättar Kerstin när vi träffas en vacker höstdag ute på Wallhofs säteri, där hon har butiken/galleriet Linnés Kammare i en lång, faluröd länga. Namnet är välfunnet och fullt logiskt; Linné bodde här tidvis. Under ett lager gamla tapeter i huvudbyggnaden har man funnit anteckningar han gjort. Kerstin tillbringade under sin barndoms somrar mycket tid på en ladugård alldeles i närheten av Wallhof.
– Jag praktiskt taget bodde i ladugården, lärde mig mjölka och köra traktor. Grannens ladugård präglade mig jättemycket. När jag kom hit till Wallhof i november 2012 var det som att komma hem. I hela mitt liv har jag haft en dröm om att ha en butik på landet med eget kafé.
I den 200 kvm stora butiken är ungefär hälften hennes egen produktion. Resten utgörs av andra uppländska konsthantverkares/formgivares alster.
Kerstin har ett speciellt förhållande till en annan uppländsk megastjärna, Albertus Pictor. I hennes tidigare filtar återfinns de slingor och bårder han målade i kyrkorna i bland annat Härkeberga och Odensala.
– Första gången jag var i Härkeberga var under en skolresa när jag gick i första eller andra klass. Redan då fascinerades jag av slingorna, och har vetat vem Albertus var sedan dess Han är en gammal bekantskap, säger Kerstin som i samband med Albertus Pictor-jubileet 2009 skrev en bok om den berömde kyrkomålaren. Skrivandet hade hon fått mersmak för: i samband med Linnéjubileet 2007 gav hon ut en evighetsalmanacka med Linnétema i samarbete med Uppsalafotografen Lasse Modin.
– Det är jättekul med böcker och jubileum! Jag förstod att det skulle komma ut en massa praktverk om Linné i samband med jubileet, så jag och Lasse gjorde något helt annat: en liten evighetsalmanacka, lättillgänglig, billig och inte så himla pretentiös. Det var en halvt galen idé, men jättekul att göra boken, speciellt som den blev en riktig kioskvältare, skojar hon (men faktum är att den blev en storsäljare som hamnade på tredje plats på bokförsäljningslistorna och har tryckts om fem gånger i över 25 000 ex). Hon har också skrivit en fackbok, ”Uppländsk form – Konsthantverk och formgivare i Uppland”, som kom 2005.
– De böcker jag skrivit handlar om min egen passion och känsla. Jag har alltid tänkt på, och haft fokus på personen. Det känns som att det går en röd tråd i allt jag gör, och det är jätteroligt, sammanfattar hon.
Efter vävutbildningen 1985 var hon verksam som hantverkare men ser sig i dag mer som formgivare. Sin inspiration får hon av gamla hus på landet, tapetrester, mönster och motiv från kyrkomålningar, en bit av snickarglädje, och sina alster har hon flitigt visat upp i samband med mässor av olika slag under de senaste åren.
– Man är tvungen att vara med på sådant för att fixa återförsäljare, och det gäller att visa upp på ”rätt” mässor. Nordiska Trädgårdar är till exempel bra, för är man intresserad av trädgårdar är man intresserad av inredning, säger hon, men jag anar att det inte är hennes favoritsysselsättning att stå vid en monter.
Och nu i samband med senaste Formexmässan (”efter fem års medverkan har jag jobbat upp mig till en hyfsat bra placering i lokalerna”) nominerades alltså hennes filt ”Arvet” till det prestigefyllda designpriset Formex Formidable.
– Det är så jäkla stort med nomineringen! Jag märker av ett starkt ökat intresse och har fått nya återförsäljare, bland annat Nordiska museet i Stockholm och Ishotellet i Jukkasjärvi.
Själv brinner hon just nu ännu mer för att skapa nya produkter, dra i gång produktion. Kanske finner hon en ny marknad:
– I USA och Tyskland finns ett stort intresse för svensk design.
Inte minst tänker Kerstin återuppliva sina klassiska hönsbord som förresten fyller 25 år i år. Några av dem, inspirerade av barndomens ladugårdsvistelser, står lutade mot en vägg
– Jag har kontakt med en ny smed, säger hon belåtet.