70 år som körsångare

Musiken har alltid varit en naturlig del av 82-åriga Marianne Fohlströms liv.– Min pappa spelade fiol och var en fantastisk sångare och mamma spelade piano. Själv har jag också alltid älskat att sjunga. Som fyraåring började jag sjunga på allvar och vid elva års ålder gick jag med i Järlåsa kyrkokör. Sen dess har jag sjungit i kör.

-För mig är att sjunga ett sätt att leva. Ofta när jag ska gå på körövning och det är mörkt har jag egentligen ingen lust att gå hemifrån, men väl där fyller sången mig med endorfiner. Efter varje körövning är jag fylld med ny lust och energi. 
Foto: Anna-Mikaela Wass

-För mig är att sjunga ett sätt att leva. Ofta när jag ska gå på körövning och det är mörkt har jag egentligen ingen lust att gå hemifrån, men väl där fyller sången mig med endorfiner. Efter varje körövning är jag fylld med ny lust och energi. Foto: Anna-Mikaela Wass

Foto:

Uppsala2018-11-14 06:00

Marianne lärde sig spela piano och tog sen sånglektioner i skolan. Hon fick diplom i musik och betyg i sång.

– Jag fick betyget ”vacker och bärig röst” och att jag hade intyg i sång hjälpte mig sedan att komma in på grundskollärarutbildningen. Av 700 sökande var jag en av de 70 de tog in.

Under 40 år arbetade Marianne som lärare. Även där hade hon glädje av musiken. Hon har exempelvis tonsatt verser från skolböcker och skrivit egna visor som använts på skolavslutningar.

För Marianne har musikintresset fortsatt genom livet. Hon har hållit i en egen flickkör och uppträtt på bröllop och begravningar under många år.

– Första gången jag sjöng solo var på en högmässa i kyrkan när jag var nio år. Jag var inte ens nervös när jag stod där på läktaren. Jag glömmer allt annat när jag sjunger.

På varje plats hon bott och jobbat har hon varit med i en kör. Nu sjunger hon i Andreaskören i Vaksala kyrka. Kyrkan ser hon från sitt fönster i lägenheten i Sala backe.

– Ofta när jag ska gå på övning och det är mörkt har jag egentligen ingen lust att gå hemifrån, men väl där fyller sången mig med endorfiner och efter varje körövning är jag fylld med ny lust och energi. För mig är att sjunga ett sätt att leva.

Marianne säger att det bästa med att sjunga i kör är att sjunga tillsammans med andra.

– Du får gemenskap. Och så lär man sig lyssna på varandra. Om någon säger ”jag hörde dig”, så är det fel. I en kör ska inga röster stå ut.

Marianne berättar att rösten har ändrats med åren. Den har blivit lite mörkare. Hon som alltid sjungit sopran och haft ett brett register, sjunger numera andra sopran i stället för första.

– Ibland kan jag känna mig förvånad över att jag kunnat sjunga så länge och att rösten fortfarande bär. Men jag märker att jag behöver värma upp rösten mer nu än förut. Man kan liksom få som en tupp i halsen. Och de allra högsta tonerna kan låta lite illa, så de hoppar jag över.

Marianne sätter sig vid pianot i vardagsrummet. Inramade bilder på kända kompositörer pryder väggen. Hon spelar några toner och provsjunger upp till tvåstrukna G.

– Det här är så högt jag kommer nu för tiden.

Har du något favorit-körstycke?

– Förklädd gud av Lars-Erik Larsson med text av Hjalmar Gullberg. Den har jag önskat till min begravning. Sen har jag sjungit mycket Bach. Och Rosenbergs juloratorium är också en favorit. Jag är romantiker som gillar melodisk musik.

Förutom att själv sjunga och musicera, uppskattar Marianne att lyssna på när andra gör det. Hon går gärna på konserter i Domkyrkan och på OD:s Caprice.

Marianne sätter på en cd med storbandsjazz från 30-talet och bläddrar bland sin cd-samling.

– Mozart är min favorit att lyssna på. Och klarinettspelaren Martin Fröst tolkar Mozart fantastiskt väl.

Marianne nämner fler favoriter i Benny Andersson, Abba, The Beatles, Lill Lindfors Jerry Williams och Janne Schaffer.

– Jag gillar allt som är värt att kallas musik: visor, dansmusik, folkmusik, sånger man kan sjunga med i.

Hon tar några danssteg i vardagsrummet till taktfasta toner av Glenn Miller.

– Jag har svårt att sitta stilla när jag hör bra musik!

Marianne Fohlström

Ålder: 82 år

Aktuell: Firar 70 år som körsångare.

Familj: Två barn och fyra barnbarn.

Drömmer om: Att få behålla rösten ett tag till.

Gillar: Allt som är värt att kallas musik: visor, folkmusik, dansmusik, sånger man kan sjunga med i.

Bästa egenskaper: Glad & positiv. Jag är som en gummiboll: Det går inte att slå ner mig. Jag älskar människor, naturen och livet.

Motto: Det är genom att ge som man får. Den korta tid man lever på jorden ska man vara en bra medmänniska.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om