60-årsjubileum i museal miljö

Av de ursprungligen 19 konfirmanderna har fem avlidit och lika många hade förhinder av olika slag. Vid gudstjänsten som leddes av komminister Britt-Karin Ekstrand hölls en minnesstund för de fem bortgångna konfirmandkamraterna.
Konfirmationspräst 1949 var kyrkoherden Ingmar Andræ och
60-årsjubileet var inte första gången de gamla konfirmationskamraterna träffades.
- Första gången var på 25-årsjubileet, och då kom Ingmar Andræ hit, trots att det var 20 år sedan han flyttade härifrån. Sedan har vi kamrater träffats ungefär vart tionde år. Det här är fjärde gången vi firar jubileum, säger Sonja Löfqvist, som har varit den sammanhållande länken i kretsen.

Konfirmandgruppen har spritts över landet, men inte så långt. De flesta av de nio som deltog i 60-årsjubileet bor i Uppland, någon bor i Västerås och en i Älvsjö. Bygden har naturligtvis förändrats under de 60 år som gått sedan de konfirmerades, men en del är sig likt.
- Bondgårdarna finns ju kvar. Det är bara det att nu är det barnen eller barnbarnen som driver dem. De flesta av oss gick i samma skola, en B-skola. Den blev bygdegård senare, när en hembygdsförening bildades, som var mycket aktiv, berättar Sonja Löfqvist.

Mycket har också försvunnit. En ny skola byggdes 1952, men den har stängts, liksom på så många andra håll på landsbygden.
- När jag vaknade på morgnarna som flicka och gick ner för att äta frukost, då satt postmästaren där i köket och tog emot och delade ut post och postanvisningar. I och med att mina föräldrar drev lanthandel, så blev det en sorts samlingspunkt. Och något sådant finns ju inte nu längre, minns hon vidare.

Efter gudstjänsten i Hagby kyrka åkte de gamla konfirmandkamraterna till Sonja Löfqvists föräldrahem, Asplund, som hon nu har som sommarställe. Och inget vore väl mer naturligt, för där ser tiden ut att ha stått stilla. I en tillbyggnad till huset har Sonja Löfqvist nämligen skapat ett eget museum och återskapat den lanthandel föräldrarna drev.
- Jag har samlat i 20 år, säger Sonja Löfqvist och visar med berättigad stolthet runt i museet.

Och där finns allt, från spik och kätting och självbindarsnöre till dockserviser och tidstypiska förpackningar, Snabbkrämsburkar, kaffepåsar och lösviktssnus.
- Jag annonserar inte och har ingen skylt uppe, men är bilen här, så är jag hemma och då kan jag visa museet, säger hon om de generösa och okomplicerade öppettiderna.
Lanthandeln startades ursprungligen av farfadern, som barnbarnet Sonja dock misstänker inte hade det rätta intresset för affärsverksamhet. Han var kanske i första hand snickare och sondottern antyder att han nog var för romantiskt lagd.
- Han gick in till Uppsala, någon cykel hade han inte, och köpte ett barmur, ett damur att hängas i en kedja om halsen. Sedan vände han tillbaka och gick ända till Gröndal, inne i urskogen vid Örsundsbro, och friade till farmor, berättar Sonja Löfqvist.
Sonjas föräldrar, Sune och Idalia Eriksson, tog över affären.
- Den stängdes 1963. Då flyttade min syster Inga-Lill Källman, som drivit affären den sista tiden, till Ramstalund och öppnade nytt där.

På Asplund samlades de nio jubilarerna för fortsatt samvaro med mat, dryck och mycket sång och musik. Om det kommer att bli någon mer konfirmandträff får framtiden utvisa.
- Jag sa ifrån att det här nog var sista gången. Gumman börjar bli gammal, säger Sonja Löfqvist och skrattar.
- Men de andra är ju lika gamla, de också, lägger hon till och utesluter inte att det kan bli fler jubileer.
- Fast då tyckte de att vi skulle träffas oftare i stället, kanske rent av varje år, för säkerhets skull, säger Sonja Löfqvist.