Nej, riktigt från början var han inte med, Håkan Carlsson. Även om det är imponerande nog att ha jobbat 47 år på samma arbetsplats så startade själva Luthagens Livs tidigare. Det var Alfred Brunnberg som drog igång 1929, då på Skolgatan. Efter flytt till Sysslomansgatan (och några flyttar på samma gata) är det nu nummer 19–21 som gäller där Fredrik Brunnberg tog över efter pappa Svante. Håkan Carlsson har alltså varit anställd där i mer än halva tiden.

– Efter att Konsum här bredvid lade ned 2007 tog vi över och nu har vi utökat butiksytan och har hela bottenplanet, säger Håkan Carlsson.

Han växte upp i Almunge och kom till butiken i april 1971 och har fortsatt sedan dess med olika ansvarsområden.

– Jag var 18 år och en bekant tipsade om jobbet. Man fick börja på mejeriavdelningen på den tiden som nyanställd. Sedan blev det så kallade kolonialvaror, och det är mest frukt och grönt som gäller nu, säger han.

Han har under dessa år kunnat följa trenderna, där det mest tydliga är den mycket stora breddningen av sortimentet.

– På den tiden var det ungefär mjölk och fil i mejeriavdelningen, och inte mycket mer än så, nu finns det ju hur många varianter som helst, på alla avdelningar, säger han och skrattar.

Det kan vara svårt ibland att veta vilka mattrender man ska följa upp. Risken finns att man står där med en mängd osålda varor. Och gäller det varor med kortare livslängd som just frukt och grönsaker kan det bli extra besvärligt. Det gäller ju att minimera svinnet också, särskilt viktigt i den alltmer miljömedvetna tidsandan.

– Vi vill ju inte kasta bort mat som fortfarande fungerar alldeles utmärkt att äta, och då gäller det att ha känsla för hur mycket man beställer. En del av det som ändå blir över skänker vi bort, till exempel till Stadsmissionen, säger Håkan Carlsson.

Det har också blivit enklare att reglera det hela sedan man öppnade en egen restaurang. Där går det ju att använda överskottet innan det blir för gammalt. Det finns klara planer på att bygga ut den. Trots att det främst är den gröna delen av matvarorna som Håkan Carlsson sysslar med har han inte haft någon tanke på att bli vegetarian.

– Nej, men jag är noga med vilket kött jag väljer, det ska absolut vara svenskt.

En viktig del i att han har trivts så bra är kontakten med kunderna. Butiken blir nästan som en institution för många och stamkunderna har varit många genom åren. Håkan Carlsson har lära känna många av dem under sin långa tid.

– Det är lite sorgligt när människor man sett komma och gå under många år bli allt blekare, magra av och till slut inte komma alls. Det var också mer av original förr om åren tycker jag, det verkar inte finnas lika mycket plats för dem längre.

Trots att han trivts mycket bra på sin arbetsplats ångrar han inte beslutet att gå i pension nu.

– Jag hade ju förstås fått jobba kvar om jag velat. Men det finns så mycket som jag vill göra medan jag är pigg och frisk. Jag har sett så många som gnetar sig kvar på ett jobb och sedan hinner de vara pensionerade bara ett kort tag för att sedan gå bort i förtid. Det ska inte hända mig.

Förutom familjen, där de åtta barnbarnen får ta mycket tid, tänker han ägna sig åt lantstället i Faringe. I år är det extra mycket att göra sedan stormarna gjort sitt. Familjen Carlsson hade trots att många träd föll på tomten tur då dessa missade huset med en hårsmån (kvistmån?).

– Vi flög faktiskt hem från ett besök hos barnen i norra Sverige just den stormigaste kvällen. Det var hemskt, med alla skakningar och så. Men det gick ju bra!