Martin Schrecks livsöde kom att präglas av Finlands inskränkta politik på homosexuellas rättigheter.
Genom sin bok har Merete Mazzarella försökt ta reda på vad hennes bror egentligen var för person. Hon nystar i familjemönster, syskonrelationer och sorgarbete. I och med hans död inser hon att många frågor lämnats obesvarade.
– Det har skrivits mycket om mammor och pappor, de har bitvis fått utstå mycket hård behandling, men skildringar av syskonrelationer är desto ovanligare.
Hon menar att de flesta syskonförhållandena är ambivalenta med inslag av svartsjuka och rivalitet. Och om svartsjuka funnits kan denna leva vidare även när föräldrar gått bort. För Mazzarella kom även en insikt om att hon tagit sin bror för given, kanske särskilt som han just var lillebror. Hon hade heller inte förstått att han var allvarligt sjuk i lungfibros.
Martin Schreck var grundare av SETA, den finska människorättsorganisation för sexuella minoriteter och könsminoriteter.
– Att vara homosexuell är en viktig del av ens identitet men det behöver inte vara hela ens identitet. Heterosexuella behöver inte tala om vad de är. För Martin kom det att prägla hela hans liv, detta med att han var homosexuell aktivist.
Boken "Den violetta timmen" är en fortsättning på dagboken "Från höst till höst" (2021). Där började Mazzarella med en sorts vardagslivsskildring som övergick till att bli en pandemibok. När hon senare skulle göra ett nytt försök att skriva dagbok drabbades hon av sin brors död. Titeln på boken är hämtad från TS Eliot och syftar till timmen mellan arbete och fritid. Och på ett djupare symboliskt plan, mellan liv och död.
Martin Schreck reste över hela världen under sin levnad, han bodde tidvis i Danmark och hade många viktiga vänner där. Han var så kallad "regnbågsflykting" – på flykt från sitt hemland till följd av sin läggning. En annan plats som han kom att fastna för var Thailand.
Vad kan lockelsen ha varit att befinna sig i en plats i världen där han knappt kunde kommunicera med lokalbefolkningen, bybor vars engelska var knapphändig, och där omgivningarna var tröstlösa och inte på något vis paradisiska? Detta livsval har hans syster svårt att förstå.
– Martin hade utsikterna till en strålande karriär som diplomingenjör framför sig, men dessa gick i stöpet på grund av att han gick i bräschen för homosexuellas rättigheter. Fortfarande i 70-talets Finland var homosexualitet oförenligt med karriär. I vissa länder, såsom Danmark och Sverige, var möjligheterna bättre. Men Martins flytt till Danmark kom för sent – han hade inte hunnit skapa nätverk i tillräckligt hög grad. Han var "regnbågsflykting" och karriären begränsades.
Merete Mazzarella poängterar att hon inte hade problem med att han var homosexuell, men medger att hon har svårt att förstå hans liv i Thailand.
– Han kunde inte tala med någon men försörjde många i byn ekonomiskt. Han förspillde sin begåvning. Om jag försökte fråga om detta blev han förbannad. Jag kom sen till insikt om att Martin nog insåg att det aldrig skulle bli något av de thailändska killarna. Hans idéer om att utbilda dem i engelska och starta en skola i byn gick om intet. Alla hans pengar går fortfarande till människor i denna by i små, små summor.
Vad tror du din bror hade ansett om boken?
– Jag har funderat mycket på detta, tillsammans med hans vänner, och även de tänker som jag att han skulle vara alldeles nöjd. Precis som han var öppen med sin sexualitet var han öppen med sitt liv i Thailand. Jag hoppas att han skulle vara glad över att jag kommit fram till en respekt för hans livsval via hans ovillkorliga kärlek. Att jag tänkt fel angående hans karriär, det är min sak att bestämma. På något sätt har jag blivit ödmjuk, men jag kan fortfarande önska att han kunnat leva i ett mer jämnbördigt förhållande än de han fick erfara i Thailand.
Merete Mazzarella har skrivit en bok om sin bror Martin, vars livsval hon medger att hon har svårt att förstå.
Boken är i hög grad också en skildring och bearbetning av döden. Detta är ett ämne som Merete Mazzarella fascinerats av länge och även avhandlat tidigare i författarskapet.
– Jag har tänkt mycket på att människor ska få en god död. När min mor dog blev det en väldigt positiv upplevelse. Det var som en förlossning. Martin fick också en god och trygg död. Under pandemin har många människor dött utan att kunna ta emot besök. Jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på det.