Gustav Korlén disputerade i Lund 1945 i tyska. Hans avhandling handlade om 1200-talets medellågtyska texter. Gustav Korlén hade ett mycket känsligt öra för fonetik, och många tyska gästprofessorer har häpnat över att han med stor säkerhet placerat in dem på den komplicerade tyska dialektologiska kartan. Gustav Korlén utnämndes till professor i tyska vid Stockholms universitet 1952.
Undervisningen skedde på svenska. Muntlig språkfärdighet var dålig hos lärarna. De hade under sin studietid ännu inte haft möjlighet att göra språkresor till Tyskland – kriget låg ännu nära i tiden. Här betydde Gustav Korléns professorstid en revolution. Tyngdpunkten försköts till nutidsspråk. Intresset gällde språkets utveckling i det då delade Tyskland. En rad författare från båda delarna av Tyskland blev inbjudna. En höjdpunkt för kulturutbudet var när Gustav Korlén lyckades få den då ledande författargruppen "Gruppe 47" att hålla sitt årsmöte i Sigtuna 1964. Han hedrades också i Tyskland genom utnämningen till korresponderande medlem i Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung i Darmstadt, och tilldelades "Konrad-Duden-Preis" 2002 för sina insatser för intresset för tysk litteratur i Sverige.
Genom att sjösätta ett forskningsprogram för översättningsgranskning öppnade Gustav Korlén ett gränsområde mellan litteratur och språk. Han grundade också en forskningsenhet för tyskspråkig exillitteratur. Men han kamp för en professur i tysk litteratur i likhet med engelsk, fransk och rysk litteratur förblev förgäves.
Många doktorander kan vittna om Gustav Kolrléns stimulerande aktivitet som "Doktorvater". Han tvingade aldrig in någon på sina egna specialiteter utan respekterade deras intresse och fallenhet. Samtidigt ställde han stora krav på självständighet. Han var lyhörd och läste intresserat och kritiskt de framväxande manuskripten. Forna elevers karriär följde han med värme och troget stöd.Den svenska germanistiken sörjer sin vördade "Altmeister".