Många barn har idag viktiga sociala kontakter online. Därför kan det vara ännu svårare att navigera i reglerna kring skärmtiden.
Skärmen är både hatad och älskad hos barnfamiljerna på sommarlovet. Hatad för att den ger upphov till tjat och konflikter, men lika älskad eftersom den också kan ge både föräldrar och barn lite respit och vila under långa, kanske lite tråkiga dagar.
Hur ska man som förälder sätta de där gränserna? Det är lättare under skolterminerna när det redan finns tydliga ramar. Men sommarlovet ställer höga krav på föräldraskapet när det gäller skärmlivet.
– För det första måste man som förälder ha utgångspunkten att man faktiskt försöker förstå varför barnen dras till sina skärmar, säger Lina Eklund, biträdande lektor i människa- datorinteraktion vid Uppsala universitet som poängterar att barnen behöver hjälp att sätta gränser eftersom deras hjärnor ännu inte är färdigutvecklade.
Lina Eklund använder sig av en modell utarbetad av den brittiska mediaprofessorn Sonia Livingstone, där man ska ställa sig frågorna: när, var, hur och varför?
– Man måste förstå sammanhanget innan man börjar sätta upp förbud. När sitter barnen framför skärmen? Vad tittar de på? I vilket sammanhang befinner de sig – umgås de online med sina vänner till exempel? Beroende på svaren kan man som förälder hjälpa barnet att hitta balans, säger Lina Eklund och medger att den svenska sommaren är speciell och är inte helt lätt att navigera i för den som vill ha skärmrutiner.
– Vi har ett långt sommarlov med eoner av fritid, som kan kännas krävande att fylla.
Lina Eklund, lektor i människa- datorinteraktion, tipsar om att inte ha för snäva regler kring skärmtiden, utan att istället tala med barnen om ett sunt förhållningssätt.
Det finns en rekommendation som säger att barn inte ska överstiga 15 timmars skärmtid per vecka.
– Men det finns inte så mycket evidens kring rekommendationen, den är delvis slumpmässigt framtagen. Dessutom i USA som har en helt annan kultur, säger Lina Eklund.
Forskning har även visat att det inte är så effektivt om föräldrarna bara sätter gränser utan att diskutera med barnet först.
– Det funkar inte så bra att ta ifrån barnet skärmen och säga åt det att göra något annat.
Det finns en rekommendation som säger att barn inte ska överstiga 15 timmars skärmtid per vecka.
På 1177 står det att man ska vara konsekvent men lyhörd, kanske något som är lättare sagt än gjort. Som exempel skriver de: "att dra ur sladden innan barnet blivit klar med sitt spel kan för barnet kännas lika hemskt som om du skulle förstöra ett legobygge som hen byggt på i flera timmar."
– Det är svårt med generella regler under sommaren, det är ju skillnad om det är strålande vackert väder, eller om det regnar och alla kompisar är bortresta. Om situationen är den sistnämna kanske man ska vara mer tilllåtande.
Många föräldrar idag jämför med hur det var på tiden utan skärmar och har svårt att förstå att barn och ungdomar nu för tiden har delar av sitt sociala liv online.
Lina Eklund forskar kring dataspel och dess sociala roll och inverkan på människor, familjer och relationer.
Lina Eklund föreslår att istället för att sätta upp hårda regler, så ska man prata om normer och förhållningssätt.
– Man komma överens om att inte ha skärmar under vissa aktiviteter och särskilda tider av dagen. Det gäller att hitta en bra balans.
Det är också viktigt att som förälder vara ett gott föredöme, att inte själv titta på sin egen mobil stup i kvarten.
– Vi vuxna behöver också påminna oss om att kanske inte vara på sociala medier i samma utsträckning under sommaren. Mobilen kan leda till stress. Att prata med barnen om att man tycker att det är jobbigt och svårt att begränsa sin egen skärmtid är ett bra sätt att förbereda dem inför livet.