Såg till att Chulalongkorn fick en paviljong

Sommai Pongrugthai kommer från Thailand, där han boxades och studerade. Han hade tänkt sig till USA, men sedan 40 år bor han här, i Sverige. Så hörde han talas om den thailändske kung Chulalongkorns besök i Ragunda 1897...

Sommai Pongrugthai fyller 65 år.
I bakgrunden kungen Chulalongkorn

Sommai Pongrugthai fyller 65 år. I bakgrunden kungen Chulalongkorn

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2012-01-20 14:45

På ytterdörren hänger en skylt med texten ”Föreningen kung Chulalongkorns minne”, och att komma in i Sommai Pongrugthais hem är ­mycket riktigt som att stiga in i ett Thailand i miniatyr – ett stycke ­levande Thailand i ett bostadsområde i Uppsala. På väggarna hänger bilder av thailändska kungligheter (men även Oscar II och vår nuvarande svenske kung). Möbler, mattor, textilier och konsthantverk är thailändska, och ett praktfullt snidat skåp rymmer gyllene, traditionella dansmasker. Medan Sommai Pongrugthai serverar kaffe och wienerbröd ­berättar han om den märkliga slump som ledde till byggandet av kung Chulalongkorns paviljong i Utanede, Bispgården, Ragunda kommun i Jämtland.

Sommai Pongrugthai är född och uppväxt i staden Songkhla i södra Thailand, intill Stilla havet och Siambukten.
– Det är en stor stad, känd för sin gummiproduktion och sitt fiske. Min pappa var kommunalråd i distriktet, och jag hade sex syskon, säger ­Sommai Pongrugthai, som var ­duktig i skolan och tidigt intresserade sig för boxning. 1965 blev han champion i sin klass i Singapore.

– Jag boxades för en klubb i Singapore under mina studieår. Jag pluggade först handel och tog sedan en bachelor of arts i thailändska och engelska. Under en period undervisade jag vid ett college i Bangkok.
Han drömde om en framtid i USA, men den politiska vinden blåste ”åt fel håll” då, på 70-talet.
– Det rådde starka antiamerikanska stämningar i spåren efter ­Vietnamkriget. Jag fick inget visum utan tvingades tänka om.

Det blev Sverige, och 1973 kom han till Uppsala för att läsa pedagogik vid universitetet. Tre månader senare kom hans fästmö hit för att läsa botanik. Paret gifte sig på thailändska ambassaden 1974.
– Dåförtiden fanns det inte så många thailändare i Uppsala, kanske bara ett tjugotal personer. Nu är det säkert 400–500. Många är thailändska kvinnor som gift sig i Sverige. Jag känner inte alla thailändare i stan, men jag tror att nästan alla känner mig.

Av en bekant fick han kännedom om Kung Chulalongkorns väg, som ­skulle finnas någonstans i Jämtland. Vägen var döpt efter minnet av Siams kung, som besökte Sverige och bland annat Jämtland sommaren 1897. Kung Chulalongkorn gjorde sådant intryck på jämtlänningarna att de döpte vägen efter honom. Namnet blev senare även officiellt i samband med att Helleforsens kraftverk byggdes.

Så 1983 åkte Sommai Pongrugthai upp dit för att med egna ögon se Kung Chulalongkorns väg. Det skulle bli det första i en lång rad besök.
– Jag behövde låna en toalett så jag knackade på i ett hus i närheten av vägen. Det visade sig att mannen som öppnade var sonson till den bonde som hade kört kung Chulalongkorn med häst och vagn under hans besök här.
– Så jag sa till honom: ”Kan du ge mig en bit mark så att jag kan bygga en liten paviljong åt kungen här”?

Sommai Pongrugthai fick sin mark på stående fot, där och då, och resten är historia. Han fick med sig ­Ragunda kommun och sina landsmän hemma Thailand på projektet. Bland annat uppträdde en stor trupp folkdansare, sångare och musiker på Thailands nationalscen i Bangkok.
Själv har han i samband med ­projektet rest till Ragunda fyrtio gånger och till Thailand sju.

Under nästan 40 år i Sverige har Sommai Pongrugthai arbetat som språklärare, tidningsbud, kock, ­städare och är ordförande i föreningen Kung Chulalongkorns minne, där han hjälper och stödjer sina landsmän. I morgon, 21 januari, går han i pension.

Just nu arbetar han intensivt med Kung Chulalongkorns meditationscenter, Piya Dhammaram-templet, som ligger i närheten av paviljongen. Två munkar som ska arbeta och bo där har anlänt från Thailand, och en tredje kommer i februari. De har orangefärgad munkdräkt med ena axeln bar, men klimatet tvingar dem att komplettera med långkalsonger och så främmande klädespersedlar som mössor, vantar, skor och strumpor.
– De har kommit för att lära svenskarna meditera. Tanken är att alla ­intresserade ska erbjudas gratis, ­avstressande meditation.

Nu när han går i pension planerar han bland annat att träna mer, men syftar varken på löpning eller boxning.
– Jag ska träna på att meditera bättre, att fokusera på färger och ljus.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om