Minnesord
Samuel utbildade sig till psykolog vid Uppsala universitet där han sedermera disputerade. Som specialist i klinisk psykologi och som psykoterapihandledare var han verksam under sitt yrkesverksamma liv dels inom barn-och ungdomspsykiatrin, dels inom vuxenpsykiatrin. Hans specialområde var familjeterapi och klinisk hypnos. Samuel Gaunitz var också verksam som universitetslektor vid Institutionen för psykologi i Uppsala.
I många år tillhörde han Uppsala Psykoterapimottagning och var där en kliniskt utövande psykolog/psykoterapeut in i det sista, även om corona-pandemin en tid hindrat honom från att vara fysiskt närvarande på vår gemensamma mottagning.
Och även om Samuel rent kroppsligt kände av sin ålder, och från att regelbundet ha cyklat till mottagningen valde att ställa cykeln åt sidan när balansen inte riktigt ville hänga med, så var han en intellektuellt nyfiken och synnerligen vital person, med en närmast pojkaktig nyfikenhet – och humor.
Han uppehöll sina konstnärliga intressen, pratade hängivet om konstverk som han införskaffat, och var en läsande person som gärna ville reflektera och diskutera kring vad han läst, inom psykologi och på andra områden. Hans nyfikenhet var en värdefull drivkraft.
Vi som varit hans kollegor kommer att sakna de där korta, uppiggande pratstunderna med Samuel. Och att få skämta med honom. Fällde man en humoristisk kommentar så tog han nästan alltid lyra på det.
Han var samtidigt en seriös yrkesperson med ett obrutet engagemang och intresse i sitt arbete som psykoterapeut, och de många mänskliga möten som detta inneburit.
Det var också uppenbart att Samuel kände ett stort engagemang som far och farfar, och att detta fyllde en stor del av hans tid vid sidan av det yrkesmässiga.
Vi kollegor på terapimottagningen minns honom med värme och kommer att sakna honom stort, och våra tankar går till hans närmaste familjemedlemmar.