Mats, eller ”Matte”, tog handelsstudenten 1968 och gjorde lumpen som attackdykande kustjägare. 1969 startade han sina akademiska ekonomistudier som avslutades några få år därefter med en välfylld examen. Därefter påbörjades en lång och framgångsrik yrkesbana som revisor. Ingen kunde som Matte med glimten i ögat prata om avskrivningar och brutna räkenskapsår.
Vi som haft förmånen att sedan ungdomsåren vara hans nära vänner minns Matte som medelpunkten i kompisgänget. Han var häpnadsväckande mångsidig. Under studieåren jobbade han som brevbärare, sophämtare, sjöman, timmerflottare och bartender. Han var vidare sångaren och musikern som obehindrat växlade mellan gitarr, dragspel, fiol och egenbygd nyckelharpa.
Matte var också den självlärde seglaren som inte drog sig för att med fulla segel snirkla in vår läckande skorv med havererad motor bland Sandhamns lyxkryssare. Han var centralfiguren när vi liftade och bilade runt i Europa och här kom verkligen hans excellenta språkkunskaper väl till pass.
Vidare anförde han oss på fjällvandringar och var även väl hemmastadd i allehanda praktiska göromål; såväl hammare som skiftnyckel satt som gjutna i hans händer.
I Uppsalas nationsliv syntes Matte tidigt, och under universitetsåren var han en omsvärmad profil och spexare på Smålands nation i vars orkester – Glasblåsarna – han trakterade Ess-kornetten. Den underfundiga självdistanserade humorn, inte minst i form av oväntade ordvändningar och egna uttryck; ”jorlinismer”, var hans speciella signum. Detta kryddades med hans speciella blick och kärnfulla nickande.
Det var en förmån för oss att tillhöra Mattes vänkrets och det känns helt obegripligt att denne i alla avseenden kraftkarl inte längre finns bland oss.