Omgivet av skog och en lummig trädgård står det röda huset i Hanunda där Maria Nelimarkka bodde som barn. För tio år sedan flyttade hon åter in i huset.
– Det är min pappas hus. Han bor kvar på övervåningen och vi bor på nedervåningen.
På den nyklippta gräsmattan står två äldre bilar av märket Volkswagen. Båda är välpolerade och ser ut som att de skulle höra hemma på ett museum.
– Det är mina sommarbilar. När jag var liten bestämde jag mig för att jag ville ha en bubbla. Blå skulle den vara. Så när jag tog körkort renoverade jag och pappa upp en gammal kärra och lackade den ljusblå.
Sedan dess har passionen för bilarna hållit i sig.
– När jag startar motorn på en gammal Volkswagen känner jag att det är sommar. Det låter så himla fint.
Maria Nelimarkka berättar att hon inte kan meka med dem så mycket längre. Hon inte kommer ihåg hur man gör. Det och många andra minnen försvann i en bilolycka för 14 år sedan. Då körde hon inte en av sina sommarbilar, utan en modernare bil. När hon bromsade för en katt på vägen hann föraren bakom inte att bromsa. Krocken resulterade i att Maria fick en whiplashskada.
– Det är många minnen som har försvunnit, framförallt ungdomstiden. Min mamma kommer ofta ihåg mer om mina bekanta från den tiden än vad jag själv gör.
Ibland kommer Maria Nelimarkka inte ens ihåg vad som hände i går. För att minnas bättre antecknar hon och fotograferar mycket. Det kan hjälpa henne till minnen hon annars inte skulle kunna nå.
Men hennes viktigaste strategi för att handskas med minnesproblemen är att vara så öppen som möjligt.
– Jag berättar direkt för folk att jag har ett dåligt minne och varför. Det har alltid varit det viktigaste för mig, att vara ärlig. Genom att berätta för människor om vem du är, ger du dem också en chans att förstå dig.
Whiplashskadan fick inte bara konsekvenser för minnet, även rygg och axlar tog skada. Jobbet som fastighetsskötare på Väddö folkhögskola var inte längre möjligt att utföra.
– Det förändrade livet totalt. Plötsligt gjorde det mesta ont, som att lyfta saker eller sträcka armarna över huvudet. För en spontan och aktiv person som jag var det väldigt svårt att acceptera. Men nu har jag lärt mig att ta en dag i taget.
Fortfarande har Maria Nelimarkka svårt att acceptera sina begränsningar. När hon sätter igång ett projekt, som till exempel att måla om trädgårdsmöblerna, vill hon att det ska bli färdigt direkt. Oftast blir det hennes man Toni som får påminna henne att ta en paus.
– Jag älskar att bygga och reparera saker. Det var därför jag jobbade i fastighetsbranschen. Nu letar jag efter något annat jobb, kanske inom second hand.
En annan av Maria Nelimarkkas färdigheter är hennes förmåga att formulera sig väl i skrift. Därför har hon ofta fått rollen som sekreterare. Just nu brinner hon för föreningen Finlandilaiset, där hon sitter som just sekreterare.
– Vi i föreningen har som syfte att värna om vår finska bakgrund. Tanken är att vi ska vara ett yngre alternativ till Finska föreningen, samtidigt som vi samarbetar med dem på olika sätt.
Trots att Finlandilaiset är en nystartad förening har de redan lyckats etablera flera uppskattade aktiviteter.
– Vi har en grupp för barn med finsktalande föräldrar som ses i öppna förskolans lokaler i Gimo. Det är väldigt trevligt att träffa andra som har finska rötter och få tala sitt modersmål.
Att åka till Finland betyder också väldigt mycket för Maria Nelimarkka. Hon och hennes man har släkt i samma del av Finland, så de åker dit och hälsar på så ofta de kan.
– När jag kommer till Finland kan jag slappna av och bara vara. Det är lite som att komma hem.