– Åldern får inte vara något hinder. Mitt nästa mål är att köra travare på Solvalla”, säger hon.
Vi är i Skolsta, nära väg 55 mellan Enköping och Uppsala. Närmare bestämt hos Litslena Möbelverkstad.
Här pågår en kurs i möbelrenovering. I dag ska gamla stolsitsar få både ny stoppning och nytt tyg. En konst vars utövare på fackspråk – konstigt nog – heter tapetserare.
Vid ett av arbetsborden träffar vi Gunilla Eklenius, 78 år fyllda.
– Jag tyckte att mina gustavianska stilmöbler både var för hårda i sitsen och med trist tyg. Jag har sex stycken sådana stolar och hoppas hinna med åtminstone tre det här veckoslutet.
Gunilla Eklenius hanterar den tryckluftsdrivna häftpistolen på ett helt enkelt imponerande sätt, samtidigt som hon bombarderar kursledaren Ulf Sandqvist med frågor:
– Sträckningen här i hörnet, kan jag dra för hårt och hur märker jag det i sånt fall?
För generationer av skolbarn i enköpingstrakten är fröken Eklenius en rätt så välkänd person.
– Inte så konstigt eftersom jag hann med över 30 år som lärare. Mestadels i Örsundsbro, men också i Grillby och Skolsta.
Vid fikapausen berättar Gunilla vad som en gång i tiden fick stockholmstjejen från Vasastan och Odengatan att flytta ut ”på vischan”:
– Hästintresset, absolut. Dotterns häst var inackorderad i Stockmossen hos min tidigare metodiklektor på lärarhögskolan, och då blev det också naturligt att skaffa en sommarstuga i Örsundsbro vilket vi också gjorde 1974.
Vägen till lärarlivet, och därmed indirekt till Örsundsbro, var minst sagt komplicerad för Gunilla:
– Jag gifte mig som ung och fick fyra barn på raken. Vid fyllda 30 år stod jag utan utbildning. Inträdeskraven var höga överallt. Jag var tvungen att komplettera gymnasiebetyget som vuxenstuderande, och pluggade sedan religionskunskap och historia på universitet.
Målet var först att bli präst, sedan jurist – men till slut blev det lärarhögskolan, vilket Gunilla inte har ångrat:
– Definitivt inte. Det finns egentligen bara en sak som är roligare än att lära ut, och det är att lära sig själv!
Sommarstugan i Örsundsbro byggdes efter fem år ut till en villa. Maken Einar pendlade till jobbet i Stockholm som leveranschef på Volvo lastvagnar ända fram till sin bortgång 1987.
– Jobb och familj tog naturligtvis största delen av vardagen, men jag lyckades ändå få plats för mitt hästintresse som delades av familjen. Vi byggde till och med ett stall på tomten-
Hos Enköpings ridklubb tränade Gunilla hoppning, men gick snart över till dressyr. Egen häst hade hon fram till 2011.
– Det blev också en del tävlande, men för mig var det roligaste att känna själva framstegen, att jag lyckats med något nytt. Den strävan har jag fortfarande. Jag vill lära mig nya saker.
Sagt och gjort. I våras anmälde sig Gunilla till en kurs i möbelrenovering, där hon just nu avverkat del två – och säkert väntar också nummer tre efter vintern. Frågan är ändå given, går det fortfarande att lära sig saker när 80 är närmast jämna födelsedag?
– Åldern får inte vara något hinder! Mitt nästa mål är att köra travare på Solvalla. Sulkyn måste vara perfekt nu när höfterna inte längre tillåter mig att rida. Att få gå en sådan kurs är ännu en dröm för mig. Precis som möbelrenovering länge varit.
Och att ännu en dröm kan bli verklighet för Gunilla Eklenius råder det ingen tvekan om. Möbelrenoverare som 78-åring, så varför inte travsulkyn före 80?