Fastigheten på Postvägen har varit i familjen Eksells ägo sedan slutet på 1990-talet och de åtta senaste åren varit både bostad och platsen för familjens veterinärpraktik.
– Vi hade en dröm om att kunna leva så här och jobba ihop.
Det säger dagens jubilar. Hon berättar att husets tid med en resolut tandläkare fortfarande kan väcka mindre angenäma minnen hos vissa av dagens besökare som nu söker hjälp för nära och kära husdjur. För egen del ser hon bara fördelar med att ha både jobbet och familjen under samma tak.
– Jag förstår att det kan verka konstigt, men det är och har varit värt allt att kunna finnas till hands när barnen gick i skolan, även när vi var på jobbet.
Att huset ligger i en trakt som ger stark hemkänsla gör inte saken sämre. För det djurvårdande paret var tiden i Uppland tänkt som en tillfällig landsflykt från Göingeskogarna i Skåne. Efter studier i Uppsala skulle paret återvända till rötterna söderut och axla ansvar för familjegård. Men de stannade och fick en hembygd till.
– Vi kom hem när vi flyttade hit, säger hon och ser stora likheter mellan det nordliga hörnet av Uppland och den norra delen av Skåne, med omväxlande skogsbygder och slättland.
Hemkänslan från södern förstärks av en magnolia som troget blommar utanför husknuten, trots att den satts att växa i en alldeles för nordlig växtodlingszon och enligt sakkunskapen inte alls ska slå ut i blom.
– Den är min stolthet, säger hon.
Magnolians blommor kan ses som välförtjänt belöning för mångårigt engagemang i Örbyhus trädgårdsförening.
– Jag gick med för att lära mig, för att få stöd och råd, säger hon och försäkrar att trädgården inte är en last. Samtidigt väljer hon utan tvekan en annan stolthet, murrevan i en stenmur vid uppfarten, som fond för firarfotot.
Om trädgården är hobby och plats för avkoppling så är intresset för djurens välmående i högsta grad professionellt och ett jobb som kräver öga för både djur och deras ägare.
– Näst efter sina barn lämnar de till oss det dyraste de har, säger hon och talar om den tillit som måste finnas mellan djur, ägare och behandlare för att vården ska ge bra resultat.
Hon ser det som en ynnest att få lära känna djur och människor på det sätt som jobbet innebär. Dessutom är det lärorikt och givande även i stunder då upplösningen inte är ett lyckligt tillfrisknande.
– Vi kramas mycket på jobbet. Det är fantastiskt så mycket man får av människor både i sorg och glädje och ibland blir det ju ledsamt för oss också.
Om kramarna på kliniken inte räcker för att bota ledsamheter samlar hon gärna familj eller vänner till kortspel runt det egendesignade spelbordet.
– Ett trevligt sätt att umgås.
Talangen för goda desserter kan också bidra till läkning.
– Mat är för kroppen, efterrätter för själen, säger hon om detta nödvändiga goda.
Eller så flyr hon när helst tiden medger till fritidshuset på en ö i Storsjön vid Sandviken, med både familj och böcker som sällskap.
– Om jag fick tid skulle jag läsa litteraturvetenskap och litteraturhistoria. Bara för min skull. Det går inte att färdas i tid och rum på samma sätt som med litteratur och jag skulle vilja läsa mer om böckernas när, var hur och varför.