Han växte upp på 50-talet i Salabackar. Familjen hade ibland dåligt med pengar, men där fanns ändå framtidstro och värme.
– Jag är tacksam mot mina föräldrar som hade så stort tålamod.Bitvis var jag ruskigt korkad i min ungdom.
När Pelle Forsström inte busade spelade han hockey i Östertulls pojkklubb, ÖPK. Än i dag minns han första matchen: laget spelade mot Sigtuna och kom till matchen med handmålade siffror på tröjorna och otillräckligt många benskydd. Motståndarna skrattade, men skratten tystnade när ÖPK vann med 15–0.
– Vi var ett härligt kvartersgäng! Senare började vi med rinkbandy under namnet Sylarna. Vi mötte Sirius A-lag i rinkbandy och sopade banan med dem. Sedan vann vi DM tre år i rad.
Han började elutbildningen vid Bolandskolan, men ledsnade efter ett par veckor.
– Det var för mycket teori. Jag hade inte ro att sitta och räkna.
I stället såg han sig som ung rebell, drack mellanöl och rökte under en period hasch. Han deltog i modskravallerna i Uppsala sommaren 1965 mellan mods, raggare och poliser.
– Raggarna hatade oss för att vi var långhåriga och jagade oss med fårsax för att tvångsklippa oss. Vi skar sönder deras däck och polisen spöade oss. Ja, nog ställde jag till mycket elände som ung för många. Men jag har betalt igen tiodubbelt genom 40 års arbete med barn och ungdomar.
För att komma från den destruktiva miljön ville föräldrarna skicka honom till släktingar i Österrike; 1966 hotade placering på pojkhem. Resan blev av först 1970, och de planerade två veckorna blev fyra månader.
– Anledningen var att ett hockeylag värvade mig för en säsong i högsta serien, Frohnleiten. Min morbror var hovkonditor, och ibland jobbade jag i hans bageri.
Därnere fick han ett helt nytt liv, med skräddarsydda kläder, operabesök, teater och restauranger.
– Det var en underbar, annorlunda tid. Senare kunde jag ångra att jag inte stannade när allt var serverat på silverbricka. Men jag ville hem till Uppsala.
Här fick han praktik på ungdomsgården Domald, och nu vaknade tanken på att arbeta med människor. Först blev det ett lekledarjobb på ett kollo i Leksand, och 1973 en praktikplats på BUP som senare blev en fast tjänst – början till 14 år inom psykiatrin.
– Då hade personalen vita rockar, men på vår avdelning batikfärgade vi dem.
Han gick internutbildningar till skötare och arbetade på BUP fram till 1987, då han övergick fritidshem och skoldaghem i Uppsala. I mitten av 80-talet blev hans pappa svårt sjuk, och Pelle Forsström tog honom till ett privat sanatorium i Västtyskland.
– Vi fick 16 fantastiska dygn där, och jag kom honom nära på ett sätt jag aldrig gjort annars, säger Pelle Forsström som planerar att skriva en dokumentärroman om den tiden.
1985 flyttade han till Örbyhus med familjen. Efter att ha utbildat sig till behandlingsassistent fick han 1993 en tjänst i Uppsala där han jobbade med arbetsrehabilitering. Från 2009 har han varit elevcoach i Vallonskolan, Östhammar. Som pensionär arbetar han på timmar som resurspersonal vid Pilskolan, Uppsala. I många år har han dessutom varit dj, och har spelat låtar i både tvättstugor och i slott i samband med födelsedagskalas, bemärkelsedagar, pubkvällar och företagsfester.
Våren 2016 träffade han sin Susanne, och är nu mitt uppe i ”en fantastisk, varm kärlekshistoria”.
– Just nu är livet otroligt rikt. Jag gillar att fånga dagen och är tacksam över att få vakna varje dag.
anna.bill@unt.se