– Jag har alltid tyckt om att ha sönder saker. När jag var yngre tappade jag strykjärnet i golvet och när jag skakade det efteråt skramlade det inuti. Då var jag tvungen att hämta en skruvmejsel för att ta isär strykjärnet och se hur det såg ut inuti, säger Catrin Saari.

Nyfikenheten finns kvar och från att ha arbetat i storkök, som elevassistent och brevbärare, arbetar Catrin Saari nu på ett företag i Boländerna som underhållsoperatör. Hon får skruva isär saker, leta och forska efter vad som är fel inuti. Det trivs hon med.

Innan vi går in på ett kafé för att göra intervjun träffas vi för fotografering utanför restaurangen där hon ska ha sin 50-årsfest. Till festen kommer 55 personer som blir bjudna på trerättersmiddag med vin, musikunderhållning och lite senare även dans. Hon glädjer sig mycket inför festen.

– Jag är som gladast när alla andra är glada, när barnen mår bra. Hälsan är också viktig, att ben och armar fungerar som de ska.

Catrin Saari tränar mycket. Det har hon alltid gjort men nu har knäna börjat krångla, hon har artros och får hålla det i schack med att gå på gym. Det hjälper, säger hon.

När Catrin Saari var fem och ett halvt år kom hon till Sverige och till sina föräldrar i Härnösand. Hon är adopterad från Korea.

– Jag vet ingenting om min ursprungsfamilj eftersom jag var ett hittebarn. När jag till exempel ska svara på frågan om jag har några ärftliga sjukdomar i släkten kan jag inte det, jag har ju ingen aning. Tyvärr tackade jag nej till hemspråk i skolan så jag har glömt allt, det är synd annars hade jag kunnat koreanska i dag. Catrin Saari har inte velat leta efter sin biologiska släkt, hon har sin familj här och dessutom hade det blivit alldeles för dyrt med resor och med dokument. Men hon skulle inte ha något emot att testa hypnos för att få reda på lite mer om sina första år. Hon har varit tillbaka till Korea med sin familj och upptäckte då att hon har doft- och smakminnen.

– Jag hade verkligen fördomar om Korea. Vi var till ett museum, ett 70-talsmuseum och där såg det ut som jag trodde att Korea såg ut i dag, men det är så mycket modernare och väldigt amerikanskt. Men fiskdoften kände jag igen från det att jag var barn och ett risgodis som är alldeles fantastiskt gott. Och när vi var där åt jag kimchi till frukost varje dag, ett slags syrade grönsaker som är så gott, säger Catrin Saari.

När hon inte jobbar ägnar hon sig gärna åt sport eller musik. Hon sjunger i kör och har varit med i en gospelkör och i Carolina af Ugglas Kör för alla!.

– Jag var med i Gospelkören St Per när vi hade en konsert i Konserthuset i Stockholm. Det var många körer, tillsammans var vi runt tusen sångare. Det var en enorm känsla att först öva tillsammans hela dagen och sedan ha konsert på kvällen. Alla röster gungade tillsammans och man hörde inte själv att man sjöng, vi var en enda stor röst, säger Catrin Saari.

När hon var liten stod hon ofta och gärna framför radion när Abba sjöng, med ett hopprep som mikrofon sjöng hon med i texterna.

Catrin Saari började med tennis i 20-årsåldern då hade hon redan lagt friidrotten, basketen, volleybollen och simningen på hyllan. I dag springer hon mest.

1989 flyttade hon från Härnösand till Uppsala för kärlekens skull. När hon efter att hon fött barn sökte jobb igen gav hon sig av till Arlanda på vinst och förlust.

– Jag hade tur. Jag hade hört att det var lätt att få jobb där. En tjej som skulle ha kommit till en arbetsintervju just den dagen dök inte upp så jag fick ta hennes inbokade tid i stället och fick jobbet.