Min pappa Hans Rosling har avlidit. NÀr jag lÀser alla vackra ord som skrivs om honom ser jag en person som var otroligt stark och som hjÀlpte alla svaga. Det fÄr mig att tÀnka pÄ Bamse. Fast pappa var mer som hela BamsegÀnget. Som Bamse ville pappa hjÀlpa alla utsatta, han kunde var irriterande prÀktig och han var aldrig sen att lÀxa upp dem som enligt honom gjorde fel. Som Skalman hade han svar pÄ allt och slutade aldrig förklarade. Som Lille Skutt kunde hans fantasi skenade ivÀg och han tÀnkte ut allt farligt som kunde hÀnda.
NÀr jag i sjuan skulle övernatta pÄ ungdomsgÄrden Villan i Ekeby ville pappa tala med mig innan. PÄ hans kontor, i en tvÄ kvadratmeter stor garderob i kÀllaren, fick jag en förelÀsning om sÀkert sex. Han tillade att om jag skulle bli med barn skulle han och mamma naturligtvis ta hand om barnet sÄ att jag kunde gÄ ut skolan. Han var extremt pinsam och jag förklarade att vi skulle se pÄ Monte Pyton filmer och Àta varmkorv. SÄ vitt jag minns var det vad vi gjorde. Men sÄ jobbade pappa, han sÄg framför sig det vÀrsta möjliga, skrÀmma upp oss barn sÄ att vi inte gjorde nÄtt galet och sen fick vi göra vad vi ville.
NÀr pappa vara förÀldraledig med mig gick han med barnvagnen i skogen för det var pinsamt med kvinnor som tittade och sa att han var duktig. Och sÀrskild duktig var han inte. Hans insatser i hemmet omfattade inte tvÀttmaskinen, glömda gympapÄsar som surnar i hallen och matsÀck till friluftsdagar. Men det var Ä andra sidan inget snack om att han skulle sköta hemmet i Uppsala nÀr mamma veckopendlade till Söderhamn i tvÄ Är för att göra AT pÄ lÀkarutbildningen. De Ären blev det ofta pappas paradrÀtt, havregrynsgröt. Ibland kallad havresufflé för att bli lite festligare. SÄ lÀnge han inte glömde salta tyckte vi barn att det var helt ok och det fanns alltid gröt sÄ det rÀckte Ät vÄra kompisar.
Precis som för BamsegÀnget var livet med Hans ett Àventyr, det hÀnde ovÀntade saker och han var aldrig rÀdd för det okÀnda. Pappa var rolig och okonventionell, han Àlskade siffror och överslagsberÀkningar, han brann för rÀttvisa och sanning och för pappa var det sjÀlvklart att det han hade att sÀga var viktigt för alla att höra. Framför allt tyckte pappa att det var roligt att leva och det var roligt att leva med honom.