Yvonne, äldst av tio syskon, växte upp i Rossön i nordvästra Ångermanland. Förutom hemmet i Knivsta, var Rossön den plats, dit hela familjen återvände flera gånger per år. Där fanns hela släkten och där åkte man skidor på vintern och plockade svamp, lingon och hjortron på sensommaren som Yvonne generöst delade med sig av till tacksamma vänner.
1967 flyttade Yvonne med man och son till Knivsta, där hon snart nog utbildade sig till tandsköterska. Sin första och enda anställning fick hon på Folktandvården, där hon genom sitt glada och lättsamma sätt, blev både uppskattad och populär, inte minst bland Knivstas alla skolbarn, vars tandstatus avsevärt förbättrades tack vare Yvonnes trägna uppmaning till regelbunden fluorsköljning.
Yvonne hade många intressen. Hennes musikalitet ledde till medlemskap i flera körer och känslan för takt och ton visades sig också i intresset för dans – all sorts dans, men gärna folkdans. 1976 träffades Yvonne och Owe och tillsammans dansade de först många år i Odensala folkdanslag.
Eftersom det fanns ett folkdanslag i Knivsta, så flyttade man dit. – Det blev ett välkommet tillskott. Yvonne var otroligt dansant, med sinne för rytm och på lätta fötter blev hon aldrig sittande. Hennes entusiasm smittade av sig på alla. Hon tog sig alltid tid och hängde alltid på. Inte undra på att hon hade en vänkrets större än de flesta. När folkdanslag i grannskapet bjöd in till lekstugor och julfester var det alltid Yvonne som gjorde sig ledig och följde med.
Hennes förmåga att måna om andra gjorde henne särskilt lämplig som folkdanslagets klubbmästare.
Att köpa färdigt var inte Yvonnes modell. Till ”provapå-kvällar” och till gästande folkdanslag var det alltid hembakat. Så var även smörgåstårtan till årsmötet. Yvonne var genuint road men också medveten om den ekonomiska aspekten. Det visade sig inte minst till julfesten – inga genvägar till risgrynsgröten och skinkan kokades och skivades hemma i köket. På julfesten skulle det också finnas en tomte – något som kanske kunde vålla bekymmer. Men inte för Yvonne, det verkade finnas hur många som helst och olika varje år.
Vid distriktsstämman i Knivsta 2020, blev Yvonne, för sitt idoga och uppskattade arbete, värdig mottagare av distriktets stipendium till välförtjänta ledare. Ingen kunde vara mer lämpad.
Yvonne var verksam och engagerad ini det sista. Vi tog avsked av Yvonne i en kyrka fylld till sista plats. Saknaden är stor – att åka till dansen på torsdagen, är inte längre detsamma.