Jag har just slagit upp minnessidan i Unt lördagen den 23 november 2024, när jag läser en dödsannons över Yngve Hermodsson. Jag tänker omedelbart på min första och en av de bästa kemilärare jag haft under min inledande grundutbildning i kemi vid Uppsala Universitet.
Jag hade sökt till tvåbetygskursen i kemi och just genomgått en extra förtentamen, innan slutlig acceptans för antagning hösten 1961. Första delmomentet i utbildningen var oorganisk kemi och där var Yngve docent i kemi och undervisade oss studenter i både teori och praktiskt kemiskt laboratoriearbete.
Efter tentamen för 2-betyg i kemi träffade jag Yngve många gånger, både i Engelska parken och centrala Uppsala. Vi sågs några gånger på Nobelföreläsningar och seminarium på Kemikum. Och varje gång vi sågs, så stannade vi och småpratade eller bara hejade på varandra.
Vad jag uppskattade hos Yngve var förutom hans pedagogiska undervisning och breda kunskaper rent allmänt i läroämnet kemi, var hans personlighet, vänlighet och en människa som det var lätt att tycka om. Jag vill minnas honom, som en person som fick mig att inspireras och studera andra delar av kemiträdet.