Ulla föddes 1935 i Skara, på Svenska flaggans dag, vilket säkert kändes som ett tecken för hennes far, historikern Ivan Svalenius. På fädernet ärvde hon ett saltstänk av den blekingska skärgården, från sin mor Brita, född Säterstrand, bar hon med sig en blandning från vidare väderstreck: en doft av hägg från Västgötaslätten, en vimpelfläkt från en ostpreussisk slottsmur, en utsikt från en kyrkspira i Thüringen. Allt detta bidrog till att forma människan Ulla.
Hennes barndoms stad var annars Lund, från vars högre partier hon vid krigsslutet kunde se lågorna från det brinnande Hamburg. Vid en examensdag på Katedralskolan, där de nybakade studenterna kastade ut småmynt från en balkong, stod lilla Ulla i sin bredbrättade sommarhatt bland åskådarna därnedanför, men till skillnad från sina väninnor var hon inte intresserad av att springa runt och samla in dyrgriparna: först när hon kom hem upptäckte hon, att hennes hattbrätte helt oavsiktligt hade fångat upp en liten förmögenhet. I ungdomen var hon en idog idrottsflicka, som låg på läger i Frostavallen, blev skånsk distriktsmästarinna i slungboll och spelade bordtennis i lag med Hasse Alsér. Den lovande idrottskarriären lade hon dock på hyllan för att studera medicin i Uppsala.
I början av 60-talet erhöll hon äntligen sin läkarlegitimation. Den 16 oktober 1965 ingick hon äktenskap med kurskamraten Olle Trottestam. Olle blev far till hennes fem barn; han förblev också hennes stora kärlek fram till hans bortgång 1988.
Under hela sitt vuxna liv kombinerade Ulla sin infektionsläkartjänst vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala med rollen som mor till fem viljestarka barn. Hon besatt en närmast okuvlig livsglädje, som med jämna mellanrum tog sig rörande uttryck. En tidig vår ställde hon sig till exempel på bilbromsen mitt i en oavslutad vänstersväng på den trafikerade Vaksalagatan och utropade till sina passagerare i baksätet: “Titta där i dikeskanten! Tussilago!“ Inte var hon väl heller samma chaufför i den sedesamma svenska trafiken som på de vindlande vägarna ovanför en azurblå medelhavskust. Smultronstället för många varma somrar blev det oleanderhäcksinramade andelshuset på franska rivieran.
För mig och mina fyra yngre syskon har hon varit en lika oumbärlig som oöverträffad vägvisare på vandringen ut i livet, och vi kommer alla att sakna henne gränslöst.