Som ensamstående trebarnsmamma tidigt i livet tog sig Ulla an många olika yrken. Genom sina söner (sonen Pelle avled 2020) kom hon 1972 i kontakt med Hamregården, en lägergård som var mycket betydelsefull för många Uppsalaungdomar under de nästan 70 år som den existerade. Ulla tog tjänst som hushållare på gården och bodde där med sina barn under några år innan hon återvände till Uppsala för studier.
Ulla utbildade sig till administrativ dietist och arbetade därefter på Wiiks folkhögskola där hon, utöver att ansvara för köket, blev en person som många vände sig till för råd.
Ulla kunde anta utmaningar såväl som utmanande personer på ett bra sätt. Dessa egenskaper var ovärderliga när hon i slutet av 1990-talet återvände till Hamregården för att i samarbete med Klas Gunnarsson driva lägergården i nästan tjugo år. Formellt hade Ulla ansvar för kök och hushåll men hennes viktigaste roll var ändå att arbeta med ungdomarna. Ulla jobbade, ofta i bakgrunden, med de sociala aspekterna av verksamheten och var inte rädd för att ta jobbiga beslut och backade inte på sådant som var obekvämt. Ulla kunde uppfattas som sträng och tog på sig rollen som ”bad cop” men med sin karakteristiska humor kunde hon balansera rollen på ett sätt som fick lägerungdomarna att känna respekt och tillit.
Hamregården vilade på två deviser: aedificamus - vi bygger, kropp och själ - samt - av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov-. Dessa två tänkespråk personifierades genom Ulla som var en rättvis och klarsynt människokännare. Hon arbetade för gårdens och ungdomarnas bästa och på ett sätt som fick alla att känna sig nöjda med sig själva genom det de åstadkommit. Ulla var nödvändig för verksamhetens existens och enormt uppskattad; hon var det formidabla rivjärn som behövdes för Hamregården.
Hamregården vilade på kristen grund. Ulla hade en gudstro och andlighet och har bland annat studerat hebreiska på bibelinstitutet i Orsa och deltagit i olika bibelsamtal. Hon brukade besöka Hornberga kapell för att finna lugn och ro.
Vi är många som känner en stor tacksamhet till Ulla; som person, som vän, som trygg vuxen och som arbetskamrat. Det är med sorg vi mottagit budskapet om hennes bortgång men hennes gärningar på Hamregården och de spår hon satt i oss går aldrig ur.