Ulla Feuk (1948–2023)

Efter studentexamen i Ystad och avslutad läkarutbildning arbetade Ulla Feuk vid Visby lasarett. Vid slutet av 1970-talet kom hon till Akademiska sjukhuset där hon inledningsvis tjänstgjorde på urologiska kliniken för att senare genomföra specialistutbildning i anestesi och intensivvård. Ulla disputerade 1986 med en avhandling som studerade hemodynamiska förändringar vid övertrycksandning. Under många år var hon centraloperation på Akademiska sjukhuset trogen, så småningom med en ansvarig position vid transplantationscentret, där hon var aktivt deltagande bl.a. i utvecklingen av levertransplantationer.

Ulla hade redan i unga år stort fackligt engagemang och engagerade sig i Sverige Yngre Läkares Förening i Uppsala. Hon var under ett antal år styrelseledamot i Upplands allmänna läkarförening. Engagemanget fortsatte och under många år var hon vice ordförande i dåvarande Överläkarföreningen, numera Sjukhusläkarföreningen. Under denna tid var hon även ledamot i Läkarförbundets centralstyrelse.

Efter millenniumskiftet och flytt till Österlen tjänstgjorde hon som anestesiolog vid Simrishamns och Ystads lasarett. I Skåne kom hon åter att engagera sig i Läkarförbundet, nu i Östra Skånes läkarförening, under några år som dess ordförande. Under åren på Österlen bodde Ulla på den gård utanför S.t Olof vilken tidigare varit familjens sommarställe. Ett kärt intresse var hundar av rasen bullterrier. Ulla hade en stark kristen tro, och hade sin trosgemenskap inom den katolska kyrkan. En mycket uppskattad höjdpunkt var när hon fick träffa påven i Rom.

En utmärkande egenskap var Ullas slagfärdighet och torra humor, som bl.a. kom till uttryck när hon satt i presidiet vid Sjukhusläkarnas fullmäktige. En uppmaning till mångordiga ledamöter var KISS – Keep it short stupid! Vid ett annat tillfälle - när någon avfärdade ett förslag till reform som ett fikonlöv - replikerade Ulla: ”Jag har läst Bibeln noga, och jag vill påpeka att fikonlövet var väldigt viktigt för Adam och Eva när det begav sig.”

Vi kollegor; tillika fackliga representanter, är tacksamma för Ullas stora engagemang för förbättrad arbetsmiljö och villkor. Vi är glada över att ha fått vara hennes vänner. Saknaden är stor. Våra tankar går till Ullas närmaste.