Ulf Pettersson tog studentexamen i Linköping och kom till Uppsala 1962. Redan på läkarutbildningen studerade han virologi och disputerade med professor Lennart Philipsson som handledare 1970. Han blev docent i virologi och tog därefter ut läkarexamen. Han
utnämndes 1981 till professor i medicinsk genetik.
När Ulf Pettersson tilldelades Uppsala läkareförenings Rudbeckpris 2018 höll han en föreläsning med titeln: Medicinsk genetik – från rasbiologi till genomisk medicin. Den titeln sammanfattar väl en av hans viktiga insatser. Han bidrog starkt till att återupprätta den medicinska genetikens rykte som vetenskapligt fält.
Efter disputationen vistades Ulf Pettersson som postdoktor vid Cold Spring Harbour Laboratory, USA, där James Watson, Nobelpristagare och en av upptäckarna av DNA-molekylens struktur, då var chef. Han studerade adenovirusets struktur. När han återkom till Uppsala från sin andra längre USA-vistelse kunde han med stöd av Kjell och Märta Beijers stiftelse under ett par decennier bygga upp ett framgångsrikt Beijer-laboratorium, dit en rad unga begåvade forskare rekryterades. Ledningen av detta arbete blev kanske den mest betydelsefulla insatsen av Ulf Pettersson under hans karriär. Han låg även bakom utvecklingen vid Uppsala universitet av DNA-tekniker för tillämpningar inom rättsmedicinen.
Ulf Pettersson var under en tid dekanus för den medicinska fakulteten och därefter en uppskattad vicerektor för Vetenskapsområdet för medicin och farmaci. Under åren 1997–2002 var han ledamot av Uppsala universitets konsistorium. Han bidrog i universitetsledningsarbetet med stor klokhet och god känsla för frågor rörande vetenskaplig kvalitet. De senare egenskaperna kom väl till användning under hans period i Beijerstiftelsens styrelse.
Under åren 2005–2012 var han inspektor för Östgöta studentnation. Ulf Petterssons bildningsintresse omfattade många andra områden
än det medicinska. Framför allt var hans engagemang för operakonsten starkt, och han deltog med stor entusiasm i de stora operaprojekt som Uppsala universitet drivit de senaste decennierna.
Vi har förlorat en skicklig forskare, en framgångsrik akademisk ledare och en god vän. Våra tankar går till Birgitta och den övriga familjen.