Torgny Unestam (1931-2023)

Torgny föddes i Söderby Karl och flyttade till Uppsala som pojke då hans far Gustaf blev kontraktsprost i Helga trefaldighets församling. Torgny hade tidigt ett naturintresse och utbildade sig inom biologi vid Uppsala universitet. 
Vid denna tid var institutionen för fysiologisk botanik under ledning av professor Nils Fries ett internationellt framstående centrum för forskning kring svampars fysiologi. Som ämne för sina doktorandstudier valde Torgny den algsvamp som knutits till den då högaktuella kräftpesten, Aphanomyces astaci. Torgny Unestams forskning om kräftpesten var vetenskapligt framstående och väckte även uppmärksamhet utanför forskarvärlden. Under doktorandtiden fick han ett Fulbright-stipendium vid University of California i Berkeley. Efter hemkomsten byggde han upp en forskargrupp omkring sig. 
År 1979 gjorde Torgny ett djärvt lappkast när han sökte och fick en professur i skoglig mikrobiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. I sin egen forskning satte Torgny fokus på symbiosen mellan svampar och trädrötter, mykorrhiza, och byggde upp en forskargrupp. I nära samarbete med kollegor världen runt visade man hur mykorrhiza kan skydda skogsplantor mot skadesvampar. Han arbetade även brett med fysiologin hos symbiosen och visade i ett pionjärarbete på mykorrhizans betydelse för mineralvittring; något som resulterade i en artikel i den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften Nature, och som har bidragit till ny forskning om mykorrhizasvampars förmåga att binda kol från atmosfären. Det arbete som gjordes av Torgny och hans forskargrupp var av grundläggande betydelse för utvecklingen av detta område.
Torgny Unestams forskarkarriär blev lång och framgångsrik. Han engagerade sig även entusiastiskt i forskarutbildningen vid institutionerna för fysiologisk botanik och skoglig mykologi. Att vara doktorand hos Torgny innebar att vara inkluderad och lyssnad på. Han tog med sina studenter på kongresser och seminarier, och introducerade dem för sina kollegor utomlands. Flera av oss kom även att bli nära vänner med hans familj, och fick ta del av Torgny och Ingers gästvänlighet tillsammans med gästforskare och kollegor från världens alla hörn. Hans glada upptåg vid studenternas disputationer är fortfarande omtalade. Vi kommer ihåg Torgny som en innovativ, kreativ och skicklig lärare, mentor och seniorkollega, men lika mycket som en vän.