Torgny Unestam (1931-2023)

I likhet med Torgny har vi förmånen att forska och undervisa om svampar och deras roll i naturen och Torgny fanns där när våra forskarkarriärer började. Nu blickar vi tillbaka på en kreativ och djärv forskare som inte valde konventionella vägar. Han var inte alltid lätt att jobba med, men det var ju inte heller det som var målet med verksamheten. Torgny ville bryta ny mark och klev utanför etablerade tankesätt. Det var ofta vi andra inte hängde med. Med Torgny fick man alltid en resa, bildligt och bokstavligt talat. Tillsammans med hustrun Inger bjöd han till många trevliga och roliga middagar i hemmet i Storvreta. Vi gjorde utflykter till närliggande grustag för provtagning och resor till kollegor från när och fjärran. Tillsammans hade Torgny och Inger ett stort internationellt nätverk som de värnade och vårdare väl.

Vi hade båda Torgny som handledare i början av våra karriärer. Som handledare utmanade han oss, man fick förklara hur man tänkt, vad man ville uppnå och hur frågan skulle besvaras. Han gav sig inte i första taget och vi fick lära oss att stå på oss för att komma i mål. Och när vi gick i mål gav han oss både oförglömliga disputationer, som det fortfarande talas om i korridorerna på mykpaten (Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi på SLU). Till Anders disputation dök han upp som professor Tomtén, hans egen variant på mykologins fader Elias Fries, och ställde frågor från 1800-talet. Anna tyckte han kom undan för enkelt, så när det närmade sig slutet åkte avhandlingen fram med hundratals post-it lappar som markerade oklarheter han gärna ville få förklarade. Det blev en grillning att minnas, men för oss som kände Torgny var det inget som överraskade, för han ville veta att arbetet var ordentligt gjort och han ville få svar. 

Tack vare målmedveten nyfikenhet och noggrannhet rör sig forskningsfronten framåt, och vi är glada att ha fått stafettpinnen från Torgny och stolt för vi den vidare till framtida mykologer.

Kollegorna