Efter studentexamen på Viggbyholmsskolan och militärtjänst vid signaltrupperna, studerade Tore humaniora i Stockholm, studier som ledde till en akademisk grundexamen som successivt kom att fördjupas genom studier i konsthistoria. Dessa studier varvades med tjänstgöring som amanuens och assistent vid konsthistoriska institutionen vid Stockholms universitet under ledning av professorn Armin Tuulse. Sitt konstintresse hade Tore, som äkta gotlänning, grundlagt tidigt under uppväxten och då i nära kontakt med de unika äldre kyrkomiljöerna på Gotland. I sin ungdom visade han sig även vara en lovande kortdistanslöpare.
Tore flyttade i början av 70-talet till Umeå där han senare befordrades till ordinarie universitetslektor vid universitetets konstvetenskapliga institution. I den rollen kom han att verka ända in i början av 2000-talet. Han disputerade i Umeå 1975 på en avhandling om medeltida gotländska dopfuntar. Tores huvudintresse låg inom den medeltida konsthistorien. Tjänstgöringen vid institutionen varvades periodvis med olika ledningsuppdrag.
Tores akademiska lärargärning präglades tydligt av att hans undervisning genomgående uppskattades såväl av studenter som universitets- och institutionsledning. Hans pedagogiska skicklighet och betydande engagemang genomsyrade även hans undervisning i konsthistoria inom olika studieförbund och andra organisationer under lång tid i norra delen av vårt land. Många minns ännu hans engagerade visningar av gotländska kyrkor sommartid.
Såväl universitetsutbildningen som övrig undervisning kombinerade Tore med uppskattade studieresor till Italien, företrädesvis till Rom. Sammantaget kom han framgångsrikt att som konsthistorisk ciceron och reseledare genomföra ett 60-tal liknande studieresor med olika konstintresserade grupper. Efter en kortare sejour som lärare i konsthistoria vid universitetet i Tromsö, flyttade Tore efter pensioneringen till Uppsala där han etablerade ett konsthistoriskt samarbete med numera framlidne professorn Teddy Brunius och Senioruniversitetet.
Att på ett pedagogiskt framstående och medryckande sätt muntligen kunna levandegöra konst och arkitektur i skilda miljöer var Tores styrka. Hans konst- och personintresse ledde också till vänskap och kunskapsutbyte med många svenska konstnärer som t ex minimalisten Arne Olsson, Bengt Lindström samt professorerna Oscar Reutersvärd och Ulf Wahlberg.
En djupt engagerad universitetslärare och folkbildare har lämnat oss. Och en mycket god vän.