När pandemin drog fram över slätten kunde inte ens Sven, med sin järnvilja stå emot , den 27 april slocknade ett Oddfellow-liv. Men hos oss lever han tack vare många stunder tillsammans. Låt mig i några korta ordalag beskriva en sällsynt levande 90-plussare .
Sven kunde som ingen annan se vem som behövde ett samtal, ett ord ett litet hur har du det? Han hade tidigt övat detta i sitt arbete som faktor och kunde på ett otvunget sätt umgås, glädja och bry sig om andra utan att sätta sig själv främst . Inte bara de närmaste där hemma eller i närliggande län utan varannan onsdag så länge jag kan minnas har man haft glädjen att ”småprata” med honom. Hans stora intresse för sång och musik gjorde att vi kunde jämföra , kritisera och hylla olika verk som framförts. I vår klubbvisa, den som han med glädje ville framföra med alla verser , sammanfattar verkligen Svens personlighet . I en strof sägs det:
”Har åren om som flytt färgat lockarna grå?
Med ungdomligt sinne slår hjärtat ändå !”
Jag ser tillbaka på flera möten med en kritisk men konstruktiv ton från Sven men aldrig klandrande eller nedtryckande han ville verkligen stötta förändringar och förnyelse sina år till trots.
Under åren 1985-86 ledde han vår Oddfellow-loge och kunde hantera många kniviga frågor på ett elegant sätt.
Min egen 50 års fest minns jag med glädje , Sven med hustrun under armen elegant festklädda och på gott humör. Svens omdöme av festen var översvallande över valet av underhållning , sångarglädje när det var som bäst (OD kvartett) han kunde konstatera att sång ger glädje.
Vi samåkte till lägrens gradgivningar i Stockholm en tid men när åldern satte stopp uppmuntrade han mig att vandra vidare , du vet att det ger så mycket att se och fråga hur andra gör . Du kommer inte att ångra att du går in i lägerverksamheten var det förnuftiga rådet jag fick senast vi sågs. Nu får vi klara oss själva och bära minnet av en sann vän genom vår återstående vandring. Tack Sven för din föredömliga gärning och det goda humöret som smittat av sig på oss övriga bröder. Vi sörjer med Märta och familjen en sann vän.