Svante växte upp tillsammans med sin lillebror Olle i Hallstavik hos föräldrarna Bengt och Märta Lindgren.
Svante tyckte om att simma, och han lärde sig spelaklarinett, gitarr och saxofon. Att vara i naturen och fotografera det vackra, samt att teckna och måla av det han såg , fann han också roande.
Tidigt blev Svante intresserad av kemi, och husets källare skapade han ett litet laboratorium.
Efter realexamen studerade Svante vid Stockholms tekniska institut där han avlade ingenjörsexamen inom fackavdelningen för kemisk teknologi 1965.
Efter militärtjänstgöring arbetade han ett par år som laboratorieingenjör vid Serafimerlasarettet i Stockholm.
Svante sökte sig 1969 till Vitrum, numera Kabi Farmacia där han utvecklade en process för att framställa aminosyror ur avfallsmaterial. Senare blev han projektledare för utveckling av lösningar innehållande grenade aminosyror, vilket kunde användas vid trauma och sepsis.
Sin läkarutbildning genomförde han i Uppsala, och efterexamen gjorde han sin allmäntjänstgöring i Sollefteå.
Efter legitimation återvände han till Skepptuna i Uppland. Han blev specialist i psykiatri.
De sista åren som specialist i psykiatri tjänstgjorde Svante i Västernorrland, främst i Sollefteå.
Efter pensionering ägnade Svante mycket tid till att från grunden reparera en gammal Ångermanlandsgård. Han visade respekt för gamla tekniker och material, renoverade gamla fönster, bevarade gamla skurgolv och arbetade för att använda genuina material.
Slutligen orkade inte Svantes varma hjärta inte att slå mer.
Han var mycket älskad av sin familj, omtyckt av patienter, medarbetare och vänner.