Medicin var inte ett självklart val för Sune. Han hade helst velat utbilda sig till jägmästare, men efterkrigstid och lång värnplikt för studenter gjorde att valet föll på medicinutbildning, som bara krävde sex månaders sammanhållen värnpliktstjänstgöring. Större delen av sin medicinska gärning utförde han på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Avhandlingsarbetet slutfördes 1964 och handlade om frakturer på lårbenshalsen. Han berättade, att han körde runt i Uppland och hämtade upp gamla damer till sina uppföljningar. Det gällde att inte få för stort bortfall i sitt material. Bilar gillade han, gärna snabba. BMW var favoriten. Att cykla var det aldrig tal om. Bilen motionerades varje dag fram och tillbaka till sjukhuset trots det ringa avståndet på en kilometer mellan hemmet och jobbet. Ändå var han en väldigt vältränad man, trots idogt rökande, helst pipa (Borkum Riff tobak). Rådet till nya underläkare löd: följ ditt luktsinne så hittar du alltid Sune! Han var snabb som en vessla, men en pyrande pipa i rockfickan avslöjade honom alltid.
En dag med Sune kunde innehålla allt. Snabb rond, sedan undersöka ett jourfall, upp på operation och sy ihop handen, ned till mottagningen, se några återbesök, upp till operation igen ooch så vidare. Ingen riktig struktur, men en enorm produktion och arbetskapacitet. En följd av att handkirurgin på Akademiska från första början vilade på honom personligen.
Professor Skoog på plastikkirurgiska kliniken såg Sunes potential och skickade honom till Malmö för att specialtränas i handkirurgi och sedermera skapa en handkirurgisk enhet i Uppsala. Sune blev ett stort namn internationellt och jobbade som visiting professor i Singapore och Egypten där han hjälpte till att bygga upp handkirurgisk verksamhet.
Trots stor arbetsbelastning fanns han även till för familjen, hustrun Margareta och de fem barnen. Dock sägs det att när han kommit hem efter 3-4 månaders bortavaro (Singapore med anlagt helskägg!) kom ett av barnen in i sovrummet, sprang ut till Margareta i köket och ropade: Mamma det ligger en farbror i din säng!
Intressen saknades inte. Segling, opera, mynt, frimärken samt varje vecka bridge. En av oss var Sunes bridgepartner under tio år.
Vi har så många roliga minnen av vår tid med Sune, och vi som fått vara hans lärjungar är mycket tacksamma och saknar honom.