Om Staffan Runestams antecedentia kan vi inte tala men väl om åren som förste bibliotekarie och chef för Svenska tryck avdelningen på Uppsala Universitetsbibliotek. Hans oväld, hans förmåga att se var och en, att fatta väl genomtänkta beslut men också hans humor och glada skratt har stannat i våra minnen. Hörseln var ett problem för honom, men han hade utvecklat en ren virtuositet visavi de två öronapparaterna.
Staffan var ödmjuk och hade inte stort självförtroende. Han skulle ej förstå de vackra ord vi, hans forna medarbetare, nu känner som så befogade. Han var alltid beredd att lyssna på oss när vi hade något på hjärtat, och man kände att han hade respekt för varje människas värdighet. För den svenska avdelningen hade han en stark ansvarskänsla och engagerade sig aktivt i dess olika verksamheter.
Vi minns också med glädje de festliga sammankomster vi ibland kunde anordna utom arbetet, bland annat på Stabby prästgård, som förr i tiden hade varit hans morfars hem. Då blommade hans glada humör. De tal han höll för någon av oss vid något högtidligare tillfälle var minnesvärda och fyllda av omtanke.
När vi fick höra om hans död vid hög ålder och stigande ohälsa blev vi ej förvånade, men vi har mycket att minnas - hans vackra gammelmansleende, hans värme och lysande egenskaper som chef och medmänniska.