När han kom från Norrbotten till Uppsala i mitten av 1970-talet var han redan en god konstnär och en briljant intellektuell. Med sig i bagaget hade han redaktörskapet för tidskriften Hjärnstorm, och under 80-talet formades kring honom en redaktion där vi med stor glädje deltog i arbetet. Hjärnstorm var från början en konstnärsgrupp från Boden med omnejd, men den utvecklades vidare i Uppsala.
Vi gjorde temanummer om bland annat förra sekelskiftets kultur, 60-talet, Nordirland och den portugisiske poeten Fernando Pessoa. Staffan Kling bidrog med inspiration och essäer. Hans främsta område var det tidiga 1900-talets kultur. Han var också en skicklig, djärv och idérik tecknare.
Han tillhörde den typ av intellektuella som är särskilt anpassad för och lyckad i krogmiljöer. Under flera år på 1980-talet var han centralfigur i en stor krets av yngre akademiker, författare och andra lösa existenser som höll till på Västmanland-Dala nation i Uppsala, en miljö som med sin modernistiska arkitektur av Alvar Aalto tycktes specialgjord för honom. Hans prosastil var däremot lätt arkaiserande och fylld med vad vi brukade kalla för ”klingismer”. ”Till yttermera visso” var ett av hans favorituttryck.
Hans humor var i nivå med hans slagfärdighet. Hans höjda ögonbryn markerade att någon inte höll måttet. Hans åsikter var ibland förgripliga för många. Till exempel hävdade han att han – kanske med bakgrund i Norrbottens vänsterförflutna – var bolsjevik men absolut inte kommunist.
Efter några år drog Hjärnstorm vidare till Stockholm, men Staffan höll genom alla år nära kontakt med nya redaktioner. Han kvarstod som – på skämt kallade vi det så – ”oansvarig utgivare” fram till sin bortgång. Tidskriften överlever – den är numera en av de äldre i Sverige - och vi tror att detta är i full överensstämmelse med hans sista vilja. Hjärnstorm är hans huvudarvinge.