Rolf växte upp i ett prästhem på västkusten och utbildade sig till läkare i Lund. Efter arbete i Varberg flyttade han till Vårsta diakoni 1989. Han hade då gift sig med sin kära Eva 1988, som är konstnär. År 1995 tillträdde han som direktor för Samariterhemmet diakoni i Uppsala, dit han flyttade med familjen. Det var då känt att utbildningen vid Samariterhemmet skulle läggas ner 1997, och Rolf var angelägen om att hitta former för en framtida forskarförankrad utbildning, och fortbildning.
Jag hade då utvärderat högskolemässigheten vid mindre högskolor, enligt den nya högskoleförordningen 1993, och ett både fruktbart och roligt samarbete oss emellan startade. Det ledde till ett samarbetsavtal med Uppsala universitet 1999. En forskarmiljö kunde etableras och både Uppsala-baserade, lokala och internationella forskare kunde rekryteras. Poänggivande kurser i diakonivetenskap startade samma år vid Teologiska fakulteten.
Inget av detta hade kunnat ske utan Rolfs säkra engagemang med ekonomiskt stöd och den trivsel som han skapade genom sitt sätt att vara och genom sina alltid fyndiga tal. De följande expansiva åren visade att Rolf hade tänkt rätt. Expansionen gjorde dock att verksamheten behövde föras över till Uppsala universitet där en Centrumbildning inrättades 2007. Den är fortfarande verksam med namnet Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle (CRS). Diakonivetenskapliga kurser ges vid Teologiska fakulteten i Uppsala och en master- och forskarutbildning finns bland annat på VID i Oslo.
Det är ingen tvekan om att Rolf har bidragit till att etablera en verksamhet som en hel generation studerande diakoner och andra uttrycker stor tacksamhet för. Till detta, och för alla trivsamma och viktiga samtal genom åren, inte minst då Eva har varit närvarande, går mina tankar.
Tack Rolf för ett väl genomfört dagsverk. Vila i frid.