Efter fysik- och matematikstudier i Uppsala blev han antagen till doktorandutbildningen i fysik. Han skickades till München 1965 för att lära sig kryogenteknik och Mössbauereffekten. Rudolf Mössbauer hade 1957 i Munchen gjort en kärnfysikalisk upptäckt av rekylfri resonans vid utsändning av gammastrålning från kristallbundna atomer, en upptäckt som belönade Mössbauer med Nobelpriset i fysik 1961. Roger återvände 1966 till Studsvik där han skapade en Mössbauerspektrometer. Det fanns inga färdiga spektrometrar att köpa utan allt fick konstrueras.
Denna utveckling kom att fortsätta vid Fysiska Institutionen i Uppsala där Roger med en doktorandgrupp byggde upp ett väl fungerande Mössbauerlaboratorium för undersökning av fenomen inom materialfysiken. Kontakter togs mot andra discipliner , kemi och geologi, där Mössbauereffekten gav unika möjligheter till förståelse av det fasta tillståndet - magnetism och ordnade/oordnade temperaturberoende kristallstruktur med mera. Gruppen växte och blev internationellt känd och aktad inom Mössbauersamhället. Rogers breda kunskaper togs också i anspråk inom myon-spinn resonans projektet vid Cern i Geneve och senare vid andra acceleratorer. Han var också en tid dekan inom universitetets fysiksektion liksom huvudredaktör för tidskriften Physica Scripta.
Roger handledde ett drygt tiotal doktorander med Mössbauerspektroskopi som huvudsaklig undersökningsmetod, men var även handledare inom andra spektroskopier.
Roger var en inspirerande och tålig lyssnare som gav sina medarbetare stor frihet och som alltid stöttade doktoranderna vidare mot examen.
Till gruppen knöts också många stipendiater från Internationella Fysikseminariet som fick lära sig spektroskopin och föra den vidare till sina hemländer.
Vi som fått förmånen att arbeta med Roger känner stor tacksamhet för hans gärning.
För Mössbauergruppen vid Uppsala universitet