Ragnhild föddes i Göteborg men familjen flyttade senare till Krylbo där Ragnhild växte upp och där hon också tidigt blev medlem i baptistförsamlingen. Efter studentexamen studerade Ragnhild till socionom och fick anställning på socialförvaltningen i Uppsala.
Under åren 1952 till 1975 bedrev Uppsala kommun en fritids/ungdomsgård på Valsätra Gård. Under många år var Ragnhild dess föreståndare. Med sin varma auktoritet lyssnade hon till stökiga ungdomar och kunde vägleda dem och ge råd. År 1976 byggdes Valsätrakyrkan och en ekumenisk församling bildades där Ragnhild blev en viktig person. I tjugo års tid var hon medlem av dess styrelse och engagerad i praktiskt arbete, inte minst för julmarknaden.
Under Ragnhilds tid på socialförvaltningen arbetade hon bland annat med ensamkommande flyktingbarn som i början på 80-talet främst kom från Eritrea, senare från Iran. Hennes stora sociala engagemang och insikten om barns behov av trygghet bidrog till att Valsätrakyrkan på Ragnhilds initiativ drev ett hem för ensamkommande flyktingbarn från 1985 till 2008. Under mycket lång tid var hon ordförande i ledningsgruppen för hemmet. Hon medverkade även till att Diakonicentrum tog ansvar för ett flyktinghem i Gottsunda för ensamkommande pojkar från Iran.
På socialförvaltningen arbetade Ragnhild för en positiv utveckling av flyktingfrågorna och möttes då alltid av stort förtroende och respekt för sitt hängivna arbete. Hon åtnjöt ett stort förtroende både bland kollegor och klienter och fick ofta medverka i komplicerade situationer.
Ragnhild var nyfiken på omvärlden och reste flera gånger till intressanta platser tillsammans med vännerna i syjuntan. Ragnhild var trogen i allt hon var engagerad i och prioriterade vänskap högt.
Under de sista nära femton åren då Ragnhild blev mer orörlig och minnessvag bodde hon på ett äldreboende men kom då och då till kyrkans gudstjänster. Ragnhild var en älskad fostermamma och en omtänksam faster. Vi minns henne med stor tacksamhet och glädje.