Det var genom musiken vi lärde känna Ragnar. Musikskolan i Vargön skulle med sin symfoniorkester åka på musikläger till Oxford 1973 och i bussen dit fanns många av oss. Musicerandet fortsatte efter hemkomsten och ett gott kamratskap utvecklades. Resandet och det gemensamma musikintresset har sedan dess följt oss genom åren.
Efter gymnasiestudierna i Vänersborg valde Ragnar att börja läsa matematik i Uppsala. Under somrarna jobbade han som skötare på Restad sjukhus i Vänersborg och började då förstå att det nog var läkare och forskare han ville arbeta som. Samhällsmedicin blev hans stora intresse och hans forskning inriktade sig på sociala skillnader i hälsa och vård samt på hur hälso- och sjukvården kan utvärderas. Han valde sålunda den akademiska världen och blandade forskning med undervisning. 1993 disputerade han och 2008 blev han professor i socialmedicinsk epidemiologi vid Uppsala universitet.
I Uppsala och ute i världen fick Ragnar nya kamrater och kollegor. Han var en uppskattad person som med ett stilla och eftertänksamt sätt samt med stort engagemang bidrog till en bättre värld. Kärleken till Åslög och barnen betydde mycket för Ragnar. Sitt fotbollsintresse fortsatte han att odla tillsammans med sina barn. Det blev otaliga träningar, turneringar och matcher under årens lopp. Även barnens musikintresse frodades i Ragnars och Åslögs hem. Stugan på västkusten blev en tillflyktsort, dit även vi vänner kunde komma för att koppla av och hämta ny energi. Ragnars årliga deltagande i kvartsmaran Kraftprovet i Trollhättan under mer än 25 år var en annan sida av honom.
”Jag vill tacka livet som gett mig så mycket” är en sång som Ragnar tyckte om. Vi vill tacka Ragnar som gav oss så mycket under hela sin livstid, något vi aldrig kommer att glömma.