Ragnar Bergling tog folkskollärarexamen 1945 i Umeå, flyttade 1946 till Uppsala för lärartjänster och var under några år på 1950-talet lärare vid Marieborgs folkhögskola i Norrköping. Hans intresse för kulturhistoria väcktes dock tidigt och redan 1943 var han med och ordnade en utställning på Västerbotten Museum i Umeå.
Han övergick till forskning och doktorerade 1964, Ragnar var sedan under många år universitetslektor i kulturgeografi. Detta gav god sakkunskap även för hans långa politiska gärning inom Uppsala kommun, som företrädare för dåvarande Folkpartiet. Ragnar var under många år ledamot i kommunfullmäktige och under 1960-, 70 och 80-talen främst ledamot och ordförande i byggnadsnämnden, en period med stor omdaning av stadsbilden. Han var senare ordförande i många år i det som idag heter Senioruniversitetet.
Ragnar Bergling var principfast och stridbar liberal, som rakt och tydligt stod för sina åsikter. Envis och orädd, egenskaper som behövs för att få genomslag för sina politiska linjer. Han tog bl a initiativ till en stor kulturhistorisk genomgång av alla kvarter i centrala Uppsala, för att få underlag för en större återhållsamhet med rivningar. Kvarteret Oxen är ett exempel, där Ragnar Bergling stred för att bevara det hus som nu är kvar och pryder stadsbilden på Dragarbrunnsgatan, men detta efter en lång strid mot rivningsplaner.
Han var utifrån sin liberala övertygelse en samlande kraft för att påverka stadsbyggnadspolitiken under sina många år i byggnadsnämnden och kommunfullmäktige. En kombination av förnyelseanda och nödvändig modernisering, i kombination med respekt för de kulturmiljövärden som han höll högt alltsedan tidiga år och som inspirerade honom till hans forskar- och universitetslärargärning.
För Liberalerna i Uppsala och Uppsala län: