Ragnar började läsa geografi vid Uppsala universitet 1946. Efter grundexamen och några år som lärare återvände han 1954 för forskarutbildning. Han tjänstgjorde som amanuens, disputerade 1964, och tjänstgjorde sedan som docent och universitetslektor till sin pensionering 1990.
Avhandlingen, ”Kyrkstaden i övre Norrland: kyrkliga, merkantila och judiciella funktioner under 1600- och 1700-talen”, inte bara en bebyggelsegeografisk studie, också en mycket bred samhällsgeografisk skildring av, med Ragnars egna ord, marknadsväsende, rättsskipningens organisation, administration och kyrkotukt.
I sin lärargärning kom Ragnar att från 1960-talet särskilt arbeta med kurser i samhällsplanering, som blivit ett växande inslag i utbildningen. Hans engagemang i kommunalpolitiken, bland annat som ordförande i byggnadsnämnden gav honom goda möjligheter att i undervisningen kombinera ämnesteori med praktisk planering. Särskilt uppskattade av studenterna var de veckolånga studieresor till Finland som han genomförde under 25 års tid.
Efter pensioneringen engagerade sig Ragnar i dåvarande Uppsala pensionärsuniversitet, sedermera Uppsala Senioruniversitet (USU). Han ingick först i referensgruppen för ”Tisdagsföreläsningar” och därefter i styrelsen i åtta år, därav i fyra år som ordförande (2002 – 2006). Han blev hedersledamot 2009.
Ragnar var särskilt intresserad av att inom USU utveckla studiecirklar med ”forskningsorienterad verksamhet” där den kunskap och erfarenhet som många äldre bär med sig kunde nedtecknas. Han startade en cirkel om ”Anhörigvård och anhörigstöd” som följdes av bland annat ”Att bli och vara pensionär” och idéseminarier med inbjudna politiker. Resultaten trycktes i USUs rapportserie, i vars styrgrupp han själv verkade i nära 10 år tillsammans med Birgitta och Rune Hedman och undertecknade.
Under dessa år trycktes 15 rapporter som belyste USU:s olika verksamheter, förutom de redan nämnda till exempel en studieresa till Färöarna, Skrivarstugan och USU:s många språkcirklar.
Ragnar var alltid positiv och lätt att samarbeta med. Vi är tacksamma för att så mycket av hans livsverk finns bevarat i skrift.