Per Olov Svedner (1934-2023)

När vi påbörjade våra anställningar vid den dåvarande Institutionen för lärarutbildning vid Uppsala universitet var Per Olov vår naturliga mentor i svenskämnet och dess metodik för grund-och gymnasieskolans studentgrupper. Per Olov hade sedan länge varit lektor i svenskämnets metodik inom lärarutbildningen och delade alltid generöst med sig av sina gedigna kunskaper både muntligt och via sina skriftliga publikationer. 

I vår personalkorridor var Per Olov nästan alltid först på morgonen. Oftast satt han vid sitt skrivbord, med sina glasögon på näsan, och hälsade oss god morgon när vi passerade förbi. Många var våra samtal och givande diskussioner i hans rum om stort och smått inom vårt gemensamma ämnesområde, ibland med olika åsikter, men alltid med stor respekt för varandra.

Vi yngre var också oerhört imponerade över Per Olovs kartotek. Han kunde snabbt plocka fram ett kort med upplysning om en dikt av Werner Aspenström eller titeln på en barnbok. Med liten tydlig handstil stod alla de uppgifter som han behövde.

De senaste åren, då vi gått i pension, fortsatte vi att träffas hemma hos Per Olov. Vi minns med glädje alla samtal med fika både inomhus och ibland även utomhus i Per Olovs vackra trädgård, där en mängd småfåglar alltid syntes vid fågelbordet. 

En varm junidag i år sågs vi för sista gången. Vi satt då i flera timmar i trädgårdens skugga och påmindes om vår fina arbetsgemenskap. Tack Per Olov för lång och värdefull vänskap.