Per-Erik föddes i Enköping i en fackligt aktiv familj. Pappa Per var facklig förtroendeman för kyrkogårdsarbetarna och även FCO-ordförande. Av de sju syskonen har utöver Per-Erik även Anna-Lena i Enköping och Carl-Axel i Håbo haft politiska uppdrag. Alla sju blev fackligt aktiva.
Efter folkskola i Enköping var Per-Erik springpojke på cykel och moped. Han fortsatte 1962 utbilda sig till byggnadssnickare. Som springschas på Autocentralen tillhörde han Metall och gick facklig grundkurs tillsammans med Leif ”Blomman” Blomberg.
Som snickare blev det Byggnads i Enköping och senare avdelning 25 i Uppsala. Per-Erik gick LO:s 6-veckors fackliga kurs och Byggnads ombudsmannautbildning. Redan 1968 blev han ombudsman i Skellefteå. Avdelning 25 kallade hem honom efter tre år.
När kärnkraftverket i Forsmark byggdes var Per-Erik där som ombudsman. Som mest fanns där 3000 anställda. Han mindes oron när Fälldin-regeringen efter valet 1976 ville stoppa bygget av reaktor 3. Under 70-talet var Per-Erik ordförande för FCO i Uppsala och LO-distriktet.
Per-Erik var en varm tillskyndare av den fackliga kollektivanslutningen till SAP. Han spelade en avgörande roll när Byggnads avdelning 25 anslöt sig vilket betydde mycket för partiet.
Efter åren som ombudsman gick Per-Erik över till fackligt ägda Riksbyggen, 1984 som marknadschef för att 1987 efterträda Stig Gustafsson som vd. Riksbyggen byggde bostadsrätter och åtog sig förvaltningsuppdrag.
I Uppsala kommun har Per-Erik haft många uppdrag. Han var bland annat ersättare i kommunstyrelsen och vice ordförande i gatunämnden. Som vd för Riksbyggen ransonerade han sina politiska uppdrag. I slutet av 1990-talet startade Per-Erik egen konsultverksamhet i byggbranschen. Han återkom då till kommunfullmäktige och gatunämnden.
Per-Erik kunde med sin fackliga tyngd påverka viktiga beslut i partiet. Han var framgångsrik och därför inte alltid älskad av den politiska ledningen. Det kunde han leva med. Per-Erik hade integritet och kunde stå obunden till skilda grupperingar. Han var därför en ganska given person att vända sig till när arbetarekommunen krisade på 80-talet.
Vi minns Per-Erik med tacksamhet som en lojal och självständig partivän och en bussig och stödjande kamrat.